Att bli kallad för älskling....

och när man kommer på sig själv med att sitta med ett sådant där fånigt leende över hela ansiktet......och man riktigt myser av välbehag, ja jag har blivit en sådan där äcklig nykär människa.

Jag ogillar mig själv skarpt men tänker ändå njuta av att allt känns så bra!

Dygnet har för få timmar....

och jag börjar sakta men säkert att släppa lite på mina regler angående anonymiteten på den här bloggen, ni som läser vet ju vem jag är!?
Eller har jag andra som inte har någon aning om hur jag ser ut eller vem jag är?

I övrigt har dygnet för få timmar, jag skulle lätt kunna avverka 5-6 timmar till för att hinna få gjort allt det jag vill göra. Jag har knappt varit hemma denna veckan, det är mycket jobb och mycket övertid. Den flexen kan man sen använda när man vill sluta tidigare på en fredag och hämta sonen för en eftermiddag ute i solen. Jag längtar så till våren, man kan göra så mycket mer i solen och barnen slipper otympliga overaller och tjocka vantar. Jag har ännu inte tagit med sonen till gymmet och jag kommer nog att vänta med det tills det blir ljusare ute, det blir lite som en inskolning igen med deras barnpassning.

Det mesta verkar dock flyta på som det ska, eller verkar som det i alla fall. Sonens kalas är planerat, dekorationerna är beställda och en present är beställd. Det är sagt att jag och x-mannen ska fira denna födelsedagen tillsammans men jag börjar ångra mig nu, detta innebär att båda mina x-svärföräldrar kommer samt x-mannen och jag vill egentligen inte ha någon av dem där. Jag kommer att få sätta på en happy face mask för hela dagen......

Och jag vill ju så gärna ha X där, jag vill ju inkludera honom i allt detta......och så kan jag inte...

Pojkvän & Flickvän

Ja man kan ju säga att det nästan är officiellt, vi döljer inget men träffas oftast hemma hos någon. Vi hittar ändå på en massa saker och det har varit full fart dem senaste veckorna, nästan så att det känns som att en lugn helg hade suttit fin.

Jag har inga direkta planer mer än att hålla koll på ekonomin, sonen fyller ju år snart och det måste köpas presenter, bakas och fixas dekorationer. Tiden bara flyger förbi, det går lite för snabbt känns det som ibland.

Jag känner ingen skillnad mellan mig och X men nu när vi bestämt att vi bara vill vara med varandra så kanske det kommer andra krav eller önskemål. Jag vet ju inte hur han är som pojkvän och jag har ibland en tendens till att spåra ur, med spåra ur menar jag att jag får ett otroligt sug på äventyr något som min X-man inte var så förtjust i.
Äventyr som roadtrip, picnic, hälsa på vänner, åka till en annan mataffär ja U name it.

Kanske slipper jag spåra ur, kanske är han på samma sida och lika galen som jag?

Så det känns inte annorlunda, det känns fortfarande bra. Jag saknar inte X-mannen och jag vill egentligen bara ha bort honom men det går inte när vi har en son tillsammans, det känns som att jag borde tala om för honom att jag har gått vidare så jag och X kan ta dem stegen vi vill utan att behöva se oss om efter kaos.

Middag med X

Eftersom att sonen lämnades hos mormor & morfar på fredagen så fick jag och X ensamtid i form av en middag och biljard, under sista spelet dök x-mannen upp på samma ställe. Jag tror inte att han såg mig men hans kompis gjorde det, så vi avslutade och åkte och handlade inför lördagen.

Förr eller senare kommer x-mannen att få reda på mig och X men jag vet hur han blir när han har druckit och jag ville inte ha något drama på plats, för vill han gapa och skrika eller slänga ur sig dumheter så får han göra det....via telefon eller hemma hos nån av oss.
Jag tycker kanske att det är en privat sak mellan oss.

På lördagen fick jag i alla fall sova ut lite, X ställde sig och bakade frukostmuffins och jag fick i stort sett allt serverat. Jag behövde bara ta på mig kläderna själv :-)
Efter lunch kom en kompis mamma och hämtade mig och så bar det av till Göteborg för födelsedagsfirande och panikflytt.
En helt underbar helg, insåg att jag har saknat henne mer än vad jag trodde!

Denna veckan ska jag försöka få ihop planeringen och hinna jobba över, det blir till att sova hos X så man jobbar över på morgonen istället för på eftermiddagen. Hem vill man ju gärna....

Du är dum i huvudet på bara de bra sätten!

Att min magkatarr inte övergår till magsår är ett under!

Det här med semester planering, att försöka planera något för sonen och att komma överens med den IQ befriade X-mannen!

Read it and weep like a little girl!!

Jag

Så här menar du:

v.27-28 Jourdagis för sonen

v. 29-31 Jag har semester

v.29-32 Du har semester

Vi har varannan vecka precis så som vi har nu!

-----------------------------------------------------------------------

Så här menar jag:

v.27-30 Du har semester – Du har sonen v. 27-28

v. 29-31 Jag har semester – Jag har sonen v. 29-30

Vad jag menade med detta var att under semestern kanske man vill hitta på saker tillsammans med sonen och inte styras av att man har varannan vecka med honom, det låser ju en lite till hemmet.

Personligen kanske jag vill ta med honom på en resa och kanske bokar så att det är från en onsdag till en onsdag och ska vi göra på ditt sätt så kan jag inte boka en resa såvida den inte är från en måndag till söndag.

Det var bara det jag menade.

Mannen

Jag förstår inte hur det inte skulle funkar, får gärna förklara om varför det inte gör det så att jag kan förstå… kan hända att jag missat nått.

Jag

Men det är väl klart att det inte funkar eller är det bara jag som ser det?

Mannen

OK.

Som jag skrev tidigare, Det enda jag tänkte med att ha samtidigt var att vi då kunde köra varannan vecka precis som nu. Men funkar inte det så är det hel OK det med.

Hör av dig när du pratat med chefen & C.o…

Jag

Jag bara frågade och jag kan inte bestämma något förrän jag har pratat med mina kollegor. Jag sa att jag funderade på dem veckorna och undrade hur du tänkte när du sa att viu skulle ha semester samtidigt.

Det var bara det!

Mannen

Nej vi måste inte köra varannan vecka!

Men vi behöver inget jourdagis, jag tar tidig semester skrev jag ju. Så kan du ta 29-31…

Jag

Men jag förstår inte hur du tänker, det är bara det. Vi kommer inte att kunna köra varannan vecka när det gäller semester utan det får man planera från år till år.

Tar vi det som du säger blir det:

v.27-28 Jourdagis försonen

v. 29-31 Jag har semester

v.29-32 Du har semester

Måste vi ha varannan vecka?

Mannen

För att vi skulle kunna köra varannan vecka. Men visst, jag kan ta 27-30. Det är lugnt för min del.

Jag

Det funkar inte på det sättet med tanke på att om jag vill ha 29-31 kan inte du ta det också, varför ska vi ha semester samtidigt?

Mannen

Ja.

Eller hade du tänkt på nått annat sätt?

Jag

Du menar att vi har semester samtidigt och fortsätter att ha varannan vecka?

Mannen

Ok.

Jag tänkte så att vi kan ta honom varannan vecka, eller hur hade du tänkt det?

Jag

Ja jag tänkte ta 29-31 kanske men det beror på hur jag får ihop det med H & M, vad menar du med att vi båda är lediga?

MAnnen

Spelar ingen större roll när faktiskt… kan ta det både före och efter men om dagis har stängt hela juli så vore det kanske bra om vi kunde satsa på att få till det att vi båda är lediga, om det går. Eller vad tror du?

Jag hade tänkt att ta ut 4 veckor.

Jag

Hur vill du ha din semester?

Hur mycket hade du tänkt ta ut?

Mannen

Ok.

Vi har stängt v. 29-30.

Jag

Hej

Dagis har förmodligen stäng från v.27-30, vilka två veckor i slutet på juli hade ni stängt?

v. 29-30 eller v.30-31?

Det där magiska datumet!

Förra året hade vi ett "magiskt" datum, alla skulle antingen förlova sig eller gifta sig på den dagen bara för att ha ett snyggt datum i ringen.

Igår slog det både mig och X att det datumet faktiskt betydde något för oss också....

12-12-12 var dagen då vi hade sex för första gången!
Igår fick jag ett sms från X där det stod att han inte fick lämna blod och det var mitt fel men att han absolut inte ångrade sig, har man haft en ny sexpartner inom dem närmsta 3 månaderna så får man inte lämna blod. Så han kom hem till mig och sonen istället!

Den där perioden....

då man vill vara med varandra hela tiden, ja den är kvar men båda är hemkära och båda är träningsfreak. Så nu är vi på varsitt håll, X går upp väldigt tidigt då han tar en 40 min promenad varje morgon innan sitt jobb. Det betyder att han går upp vid 4 på morgonen, jag har denna veckan sonen och på detta har jag lyckats bli lite sjuk. Så jag och X kommer inte att träffas förrän på fredag då vi ska bowla, känns fortfarande bra och det går i lagom takt. Det är viktigt att vi gör det vi vill, till våren kommer det att bli mer promenader tillsammans och med sonen och när jag är barnfri blir det löprundor. Det är skönt med någon som förstår mitt träningsbehov och som hellre är ute än inne. Nu ska jag sova och låta kroppen återhämta sig!

Att definiera förhållandet

När ska man ha det samtalet och ska eller behöver man ha det överhuvudtaget?
Vi har inte haft det och vi tar det lite som det kommer men det är ju inte så att jag vill ut och leta efter någon annan, jag vill ju vara med X och någon annan lockar inte alls.

Min mamma sa till mig i lördags - Du är kär, det syns så tydligt att du är det!

Ja det är jag, väldigt löjligt kär är jag. Men vi kan inte outa oss, det känns som att det kaoset kanske vi kan vänta med för det kommer att bli skitsnack och spekulationer och det kan ta på ett förhållande. Jag vet vad som är sant och det borde räcka men X har fått stå ut med mycket.

Efter april kanske vi kan börja visa oss ute, tills dess kanske man borde ta det lugnt och ligga lågt!?
För övrigt så vet jag inte hur ett sådant samtal går till och om man ens behöver ha det!

Underbar helg!

Någon gång ska vi väl kunna visa att vi tycker om varandra in public men än så länge håller vi det hemma eller som i lördags...i Göteborg.

Vi åkte till IKEA och mamma och hennes gubbe följde med, en heldag och jag hittade äntligen en tv-bänk och en del till sonens rum.
Nu står allt klart där hemma och det enda som fattas är sonen, hans rum har blivit så fint och snart kommer den stora sängen.
Det känns jätte bra med X, han satte ihop min tv-bänk utan att jag ens behövde fråga.

Jag känner mig ibland lite dum för jag vet inte hur jag ska bete mig när någon är så snäll och hjälpsam, jag blir misstänksam och det känns som om jag borde gör något för honom!?

Han kom upp med chokladrosor!

Jag trodde att jag var bortglömd och efter bråket med mannen så förväntade jag mig inget alls, blev mäkta förvånad när det ringde på dörren,och där står X med chokladrosor, två prinsessbakelser och ett paket.
Snacka om att dagen blev så mycket bättre!

Fortfarande arg....

Det liksom bubblar inom mig av ilska, av att inte kunna förstå varför i helvete mannen inte fattar vad jag menar när jag säger att han inte bryr sig.

Så jag tänker göra en lista, en lista som jag kanske sedan kan glömma och som kanske kan ge mig lugn inom mig.

• Han ville inte ta mig på magen när jag var gravid, han var måttligt road av alla sparkar som sonen gav mig.
• Han kunde inte hålla sig nykter utan jag fick be min bästa vän att stanna över då vi skulle till en barnaffär dagen efter och fixa det sista till sonen. Han var så bakfull att han inte kunde köra bil på nästan hela dagen.
• Jag gick varje dag till jobbet och jag gick hem, han erbjöd sig aldrig att köra mig ner. 
• I v.36 fick jag av läkaren tillsägelse att sluta träna och sluta gå till och från jobbet, då började han köra mig.
• Under förlossningen var det barnmorskorna som hjälpte mig, han satt vid sidan om och tittade på.
• När jag hade mig förlossningsdepression så jämförde han mig med en människa i bekantskapskretsen som inte tycker om sitt barn och som bara blev med barn för att sambon ville ha barn. Jag var verkligen inte ett dugg bättre än hon.
• Han tog sina 10 dagar hemma men han ville inte vara pappaledig och har fortfarande inte varit hemma med sonen, vi fick sätta honom på dagis när han var 10 månader för mina dagar var slut och mannen ville inte använda sina.
• Han har lovat mig ett par easy tone skor två år i rad. Fortfarande inte fått dem!
• Jag köpte två par skor till mannen då han skulle jobba i butik, han lovade och sa att han skulle betala tillbaka dessa pengar då dem kom från min bonus från jobbet. Inte sett röken av pengarna.
• Eftersom att min mammapenning innebar att jag knappt hade kvar något efter räkningarna så kunde jag heller inte hitta på saker att göra, hans lösning på detta var att jag kunde LÅNA pengar av honom. Jag skulle alltså LÅNA pengar av min egna man!
• Han ville oftast inte följa med ut med sonen utan satt hellre hemma, dem gångerna han följde med ut så var det korta stunder och det var en mindre protest innan.
• Han blev sur på mig när jag räknade ut vad våra matpengar gick till och han ville absolut inte lägga mer pengar på ICA kortet. Men att laga mat till sonen det ville han inte heller utan tyckte att det var smidigast med barnmatsburkar (som kostar skjortan).
• Han ville inte slå ihop våra löner och kanske spara ihop till en resa för oss alla tre, skulle det resas så skulle det göras utan sonen.
• Vi åkte aldrig iväg till kompisar då mannens syn på rutiner innebar att sonen skulle ha sina sovtider och han var tvungen att sova i sin säng. Detta resulterade i att jag fick planera runt rutinerna, det blev såpass stressande att jag gav upp.
• Var vi ändå iväg var vi tvungna att skynda oss hem för han kan inte umgås med någon utan att dricka öl.
• Var vi borta var det underförstått att jag skulle ta hand om sonen, jag fick hela tiden be honom om saker.
• Var vi hos mor - eller farföräldrarna så kunde han helt bara lägga sig i soffan och sova en stund och lade automatiskt över ansvaret på mig eller andra i närheten.
• Man kunde aldrig be honom om en tjänst för det var jobbigt om inte han tjänade på det.
• Han tog knappt i mig i dagsljus, sex kunde hända 1 gång i månaden om jag hade tur och det var klart på 10 min.
• Under vår första gemensamma semester så fick jag åka iväg för han ville vara lite ensam.
• Han stod framför mig och grattade sin egna mamma på mors dag men sa inget till mig.
• Jag fick alltid packa alla väskor, han packade bara sin egna om vi skulle någonstans.
• Han hade mycket lätt för att bara lämna bort sonen så fort han fick chansen, hellre att festa än att sitta hemma.
• Våra vardagar innebar 2,5 timmes egentid, man kan ju tycka att man borde spendera nån kväll ihop men det gjorde vi inte. Han var upptagen med det han ville göra.
• Kollade vi på film så satt vi i var sin ände av soffan, skulle jag lägga mitt huvud på hans mage så tog han inte i mig alls då heller.
• Var vi på fest så var han inte med mig alls, kommer ihåg hans 30 års fest där han bara hälsade på mig och sedan så såg jag honom inte på hela kvällen.
• Vi var ute tillsammans en lördag efter att ha packat hans grejer och då passade han även på att stöta på min lillasyster. Samma kväll raggade han upp en efterfest med nån blondin och en gemensam kompis fick hjälpa honom upp för trapporna hemma då han hittades utanför i rabatten liggandes i fosterställning.
• Han blir jätte dräggig när han är full och han blir det varje gång vi har varit ute tillsammans.

Nu har även fanskapet bestämt sig för att åka iväg på en resa, han bokar först och ringer mig sen. Det spelar ingen roll om han sagt innan att han funderar på en resa för det är inte samma sak som att redan ha bokat en. Bråket igår ledde till att jag ville slå in hans ansikte, ändå är det jag som måste vara "vuxen" i detta för jag vill inte att han bara skeppar över sonen på farmor. Även om jag vet att han har det bra hos sin farmor så är det inte så det fungerar, det är jätte frustrerande när han inte förstår mig även om jag pratar i klartext. Jag funderar på att börja rita bilder istället!

Han säger även att han har gett mig allt, jag undrar........vad är allt?
För om allt innebär att bete sig som ett svin så ja...då har han gett mig allt, han är för egoistisk för att se vad det är han har gjort. Han lyssnar inte på mig och då är det också omöjligt att ha en normal konversation med honom.
Så nu hoppas jag att jag ska kunna släppa detta för det är detta som gör mig arg, jag är inte ledsen längre och jag mår jätte bra men jag är fruktansvärt arg på honom. För allt han har gjort, för allt han inte har gjort och för att han inte förstår!

Fick ett samtal från mannen idag...

han har bokat en resa till Thailand, han åker den 5 april och kommer hem den 20 april. Det var underförstått att jag skulle vara tillgänglig och ta hand om sonen, hade ju varit fint om han hade ringt när han hittade resan och inte efter att han redan hade bokat den.

Så nu har vi haft ett ganska ordentligt bråk via telefon, det är fan skitsvårt att prata med någon som inte förstår vad man säger.

......

Känner mig lite fundersam idag, vet egentligen inte varför men jag har tänkt ganska mycket på mannen sedan igår.
Ja efter att jag skickat halvnakna mms till X!

Men egentligen bara över hur allt har blivit så förändrat, om jag gör rätt och känslan av att vilja ha sonen på heltid då det inte längre känns som att mannen vill ha honom. Jag vet att han älskar honom i massor men jag fick bara känslan igår av att han hellre vill vara ensam, han sa att han ville åka iväg till Thailand. Han tänker åka ensam sa han.

Han verkar ha gett upp.....känns det som och jag har ingen vilja att hjälpa honom även om det kanske är det som behövs. Jag ska väl inte behöva hitta på saker och bjuda in honom?

Hur fungerar det egentligen efter ett äktenskap?

Jag är mäkta förvirrad...

fika med mannen!

Då sonen hade feber var jag hemma idag, mannen kom upp  efter jobbet och vi hann prata och fika lite. Det känns ju konstigt för vi har egentligen inget att prata om längre, men det var tydligt att han fortfarande inte fattar varför vi har fått isär. Han ser inte problemet, det visste vi ju i och för sig.

Jag försökte luska lite in vad han gör hur allt känns.....han sa bara att han inte längre vill hitta på saker, han är bara hemma och att han har problem med att vara ensam. Han,sa också att han märkt att jag mår bättre, jag tror inte att han har funderat så mycket mer än att han tycker synd om sig själv. Jag i min tur mår bättre än,någonsin och det beror inte bara på X, jag slipper dåligt samvete och ångest och det faktum att mannen inte ville hitta på saker innan och låste fast oss hemma.

Så det här med att berätta om X.....det får vänta lite till, mannen,.r definitivt inte mottaglig för den informationen än.

en lång paus....

han tittar på mig och ler.....säger efter vad jag tror var en överläggning med sin hjärna - Jag tycker så otroligt mycket om dig!

Var det precis ett nästan Ä-ord!?

Ett monster till!??

I två nätter har jag nu haft samma dröm, jag får äntligen uppleva en graviditet utan ångest och utan att känna mig ensam. Jag får uppleva hur det egentligen ska vara och jag har aldrig känt mig så vacker!

Synd bara att det är en dröm men jag antar att jag får se det från den ljusa sidan, jag vaknar upp och känner mig helt awesome.

Är det för tidigt att nämna för X att jag är redo för ett monster till!??

Mitt liv...

Jag har insett att jag mår mycket bättre av att vara utan mannen, däremot ä jag mycket mån om att sonen ska få sin pappatid och att mannen tar sitt ansvar. Nu det senaste har jag släppt på kontrollen ganska mycket och bara låtit saker vara, det känns som om en stor sten har lyfts.

Samtidigt börjar jag ett nytt liv tillsammans med X, jag har ingen aning om vart det bär hän, om det kommer att hålla och om det är han som är min för evigt. Jag trodde ju att det var mannen, det var ju därför vi gifte oss. Alla dessa saker som jag har irriterat mig på under graviditeten och sedan sonen kom valde jag att inte se och när det gick så långt att jag inte längre kunde förneka dem så blev det kaos. Vi prov flyttade isär och nu ligger vi i skilsmässa.....från 2009-2012.

När jag tänker efter nu så skulle jag inte ha gift mig men det är lätt att vara efterklok och det är lätt att se saker klart och tydligt nu än då. Inte visste jag att X som jag har känt i över 7 år skulle bli någon som jag tycker så mycket om och som verkligen har ställt upp. Han har fått stå ut med mycket och gör det kanske fortfarande, men han känns ärlig, okomplicerad och underbar.

Att han fick träffa min mamma och plastpappa gjorde att allt blev så allvarligt, det var jätte konstigt att sitta och äta middag med någon "ny" vid sidan. Jag tänker också......om jag hade så fel om mannen kan jag då göra samma fel igen!?

Mycket att fundera på nu för tiden men jag tycker ändå att det går ganska så smidigt....ja förutom då att sonen har gett X sina dagisbaciller, det är första gången han blir utsatt för detta och stackarn har varit däckad i snart två veckor. Jag däremot verkar ha utvecklat ett mycket starkt immunförsvar och nu är nog förkylningen snart borta, sonens förkylning är på väg bort den också. Det är bara hans hosta kvar.

Helgen som var!

En väldigt uttröttande helg måste jag säga, jag fick träffa en trött och sur x-man som blev ännu surare när jag hade packat ihop hans sista saker. Jag ringde honom igår och frågade hur läget var egentligen och som vanligt var det ursäkter och missförstånd, jag börjar bli ganska trött på mannen.

I söndags åkte jag, X och sonen ut till min mamma och hennes man. Dem skulle bjuda på middag för min mamma har som sagt varit mycket nyfiken på denna nya som jag är helt nerkärad i, allt gick bra men jag hade faktiskt inte förväntat mig något annat heller även om jag var nervös. Jag tror till och med att jag bara var nervös för att allt detta gjorde det så mer allvarligt och mer till ett riktigt förhållande än vad det kanske har varit sedan i december, jag blir dock mer säkrare för varje dag som går att jag inte kommer att gå tillbaka till x-mannen. Får jag för mig en sådan idè så har ni min tillåtelse att slå lite vett i mig!

Mamma och hennes man tyckte att det var en bra kille, en raka motsatsen till x-mannen och det på ett bra sätt. Naturligtvis vill jag fortsätta att vara vän med mannen men jag inser att han inom kort kommer att få reda på mig och X, vi kan heller inte hålla på att smyga omkring och bara träffas hemma hos varandra. Jag vill kunna hålla hans hand när vi är ute och just nu känns det bara konstigt, jag är nog rätt för hela situationen som kommer att komma när mannen får reda på oss. Jag vet att det kommer att bli mycket skitsnack och egna spekulationer, min tröst är att jag vet vad som är sant och inte sant men på det här viset får jag också reda på vilka som verkligen är mina vänner.
Egentligen behöver jag inte ett sådant test, jag vet redan vilka jag ska passa mig för men det kommer att bli tufft och just nu vill jag nog inte ta det.


X är godkänd av mamma i alla fall, kommer nog att åka ut oftare så dem får ställa sina frågor för i söndags var det väldigt få. Men det är ju inte lätt för mamma eller för X.

Middagen närmar sig...

Jag var nervös igår, så nervös att jag hade svårt att somna. jag vaknade några gånger under natten, sonen sov oroligt och det gjorde jag oxå. Idag ska i alla fall X få träffa min mamma och plastpappa på riktigt, nu är jag inte så mycket nervös utan rätt lugn. Däremot är jag mer,i ordning än vad jag brukar vara när,jag åker på middag till mamma.

Du är ett jävla kräk!

Jag pysslar och städar i ordning hela förmiddagen för att mannen sk a komma med monstret vid 15:00, jag har plockat i ordning det sista av mannens saker som fanns i diverse garderober och lagt allt i en låda. Det som händer när mannen och sonen,kommer,är att han inte vill ta ut bilstolen egentligen,samt att han blir sur när jag säger att hans,saker är ihopplockat. till sist avslutas det med att han snäser fram - a det var roligt att se dig med!

jag hade fixat kaffe och fika och sa att han mer,än gärna får stanna på kaffe men får istället tillbaka - jag hinner inte det! och surt går han därifrån med sina saker.

Så när blev det mitt fel att han inte kan stanna och jag förtjänade fan inte dem där kommentarerna. dem där,sura jävla kommentarerna.
Jävla kräk!

Att träffa föräldrarna!

På söndag ska vi ut till min mamma, det blir då andra gången hon får träffa X . Så nu känns det lite mer,allvarligt än vad jag kanske ville från början men det känns fortfarande bra, han var uppe en sväng igår men då vi båda blivit smittade med dagisbaciller så var vi i ganska dåliga skick. Det blev te och en film, perfekt för en torsdag och X fick åka hem då han var sjukskriven från jobbet på grund av feber och förkylning. Jag har jobbat på som vanligt, som ensamstående har jag inte tid eller råd att vara hemma för sjukdom.

Så nu kanske det är dags att definiera förhållandet eller så låter jag bara saker och ting vara och bara njuter av livet, tar det som det kommer och är glad för att jag har en sådan din människa hos mig och som vill ha mig!