Fortfarande arg....

Det liksom bubblar inom mig av ilska, av att inte kunna förstå varför i helvete mannen inte fattar vad jag menar när jag säger att han inte bryr sig.

Så jag tänker göra en lista, en lista som jag kanske sedan kan glömma och som kanske kan ge mig lugn inom mig.

• Han ville inte ta mig på magen när jag var gravid, han var måttligt road av alla sparkar som sonen gav mig.
• Han kunde inte hålla sig nykter utan jag fick be min bästa vän att stanna över då vi skulle till en barnaffär dagen efter och fixa det sista till sonen. Han var så bakfull att han inte kunde köra bil på nästan hela dagen.
• Jag gick varje dag till jobbet och jag gick hem, han erbjöd sig aldrig att köra mig ner. 
• I v.36 fick jag av läkaren tillsägelse att sluta träna och sluta gå till och från jobbet, då började han köra mig.
• Under förlossningen var det barnmorskorna som hjälpte mig, han satt vid sidan om och tittade på.
• När jag hade mig förlossningsdepression så jämförde han mig med en människa i bekantskapskretsen som inte tycker om sitt barn och som bara blev med barn för att sambon ville ha barn. Jag var verkligen inte ett dugg bättre än hon.
• Han tog sina 10 dagar hemma men han ville inte vara pappaledig och har fortfarande inte varit hemma med sonen, vi fick sätta honom på dagis när han var 10 månader för mina dagar var slut och mannen ville inte använda sina.
• Han har lovat mig ett par easy tone skor två år i rad. Fortfarande inte fått dem!
• Jag köpte två par skor till mannen då han skulle jobba i butik, han lovade och sa att han skulle betala tillbaka dessa pengar då dem kom från min bonus från jobbet. Inte sett röken av pengarna.
• Eftersom att min mammapenning innebar att jag knappt hade kvar något efter räkningarna så kunde jag heller inte hitta på saker att göra, hans lösning på detta var att jag kunde LÅNA pengar av honom. Jag skulle alltså LÅNA pengar av min egna man!
• Han ville oftast inte följa med ut med sonen utan satt hellre hemma, dem gångerna han följde med ut så var det korta stunder och det var en mindre protest innan.
• Han blev sur på mig när jag räknade ut vad våra matpengar gick till och han ville absolut inte lägga mer pengar på ICA kortet. Men att laga mat till sonen det ville han inte heller utan tyckte att det var smidigast med barnmatsburkar (som kostar skjortan).
• Han ville inte slå ihop våra löner och kanske spara ihop till en resa för oss alla tre, skulle det resas så skulle det göras utan sonen.
• Vi åkte aldrig iväg till kompisar då mannens syn på rutiner innebar att sonen skulle ha sina sovtider och han var tvungen att sova i sin säng. Detta resulterade i att jag fick planera runt rutinerna, det blev såpass stressande att jag gav upp.
• Var vi ändå iväg var vi tvungna att skynda oss hem för han kan inte umgås med någon utan att dricka öl.
• Var vi borta var det underförstått att jag skulle ta hand om sonen, jag fick hela tiden be honom om saker.
• Var vi hos mor - eller farföräldrarna så kunde han helt bara lägga sig i soffan och sova en stund och lade automatiskt över ansvaret på mig eller andra i närheten.
• Man kunde aldrig be honom om en tjänst för det var jobbigt om inte han tjänade på det.
• Han tog knappt i mig i dagsljus, sex kunde hända 1 gång i månaden om jag hade tur och det var klart på 10 min.
• Under vår första gemensamma semester så fick jag åka iväg för han ville vara lite ensam.
• Han stod framför mig och grattade sin egna mamma på mors dag men sa inget till mig.
• Jag fick alltid packa alla väskor, han packade bara sin egna om vi skulle någonstans.
• Han hade mycket lätt för att bara lämna bort sonen så fort han fick chansen, hellre att festa än att sitta hemma.
• Våra vardagar innebar 2,5 timmes egentid, man kan ju tycka att man borde spendera nån kväll ihop men det gjorde vi inte. Han var upptagen med det han ville göra.
• Kollade vi på film så satt vi i var sin ände av soffan, skulle jag lägga mitt huvud på hans mage så tog han inte i mig alls då heller.
• Var vi på fest så var han inte med mig alls, kommer ihåg hans 30 års fest där han bara hälsade på mig och sedan så såg jag honom inte på hela kvällen.
• Vi var ute tillsammans en lördag efter att ha packat hans grejer och då passade han även på att stöta på min lillasyster. Samma kväll raggade han upp en efterfest med nån blondin och en gemensam kompis fick hjälpa honom upp för trapporna hemma då han hittades utanför i rabatten liggandes i fosterställning.
• Han blir jätte dräggig när han är full och han blir det varje gång vi har varit ute tillsammans.

Nu har även fanskapet bestämt sig för att åka iväg på en resa, han bokar först och ringer mig sen. Det spelar ingen roll om han sagt innan att han funderar på en resa för det är inte samma sak som att redan ha bokat en. Bråket igår ledde till att jag ville slå in hans ansikte, ändå är det jag som måste vara "vuxen" i detta för jag vill inte att han bara skeppar över sonen på farmor. Även om jag vet att han har det bra hos sin farmor så är det inte så det fungerar, det är jätte frustrerande när han inte förstår mig även om jag pratar i klartext. Jag funderar på att börja rita bilder istället!

Han säger även att han har gett mig allt, jag undrar........vad är allt?
För om allt innebär att bete sig som ett svin så ja...då har han gett mig allt, han är för egoistisk för att se vad det är han har gjort. Han lyssnar inte på mig och då är det också omöjligt att ha en normal konversation med honom.
Så nu hoppas jag att jag ska kunna släppa detta för det är detta som gör mig arg, jag är inte ledsen längre och jag mår jätte bra men jag är fruktansvärt arg på honom. För allt han har gjort, för allt han inte har gjort och för att han inte förstår!