Hur läget är. ...

Sonen börjar storgråta när han märker vart vi är på väg,  han vill sen inte gå ur bilen eller in i trapphuset.  När väl kommer in i hans pappas lägenhet så börjar sonen skrika, gråta och hyperventilera. ....

Jag fick sitta med honom på golvet en stund,  försökte prata med honom men han tog bara ett stadigt grepp om mig och borrade in hela ansiktet i min jacka. Det gör så ont i hjärtat och jag ville så gärna ta med honom hem igen. Men ikväll ska vi på julbord med mitt jobb och sonen kommer hem till mig på måndag igen men det känns hemskt när ens lilla 2 åring skriker Mamma!
I nästa stund säger han Inte pappa!

Hur ska jag hantera detta?

Jag vill bara ta med sonen hem, krama om honom och be om ursäkt för att jag lämnar honom hos hans pappa. Låter skit dumt och töntigt kanske men det är så jag känner det......

Lite ledighet

Jag verkligen hoppas att morgondagen blir lugn och sansad, jag måste ta det lugbt. Min nacke, axlar och rygg värker hela tiden. Jag är aptrött och yr.....

Mår skit

Just nu är det kämpigt, just nu är jag nästan helt orkeslös.
Det tar en massa energi att försöka reda ut skiten jag har nu, jag tänker därför hänga med sonen imorgon, på fredag och lördag.

Jag har tagit ledigt denna fredagen, slutar tidigare fredagen efter det och ledig igen fredagen efter det. Jag tror att jag behöver det efter denna röriga hösten och vintern.

Åsså kör vi igen då... Jag blir bara trött

Från: MonsterMama
Skickat: den 26 november 2013 09:27
Till: X
Ämne: SV: Hej

Av den enkla anledningen att jag inte vill vara ifrån Sonen i två veckor, det kommer ganska många utbildningar med resor. Två är nu inplanerade under dem veckorna som jag ska ha Sonen. Dessutom tycker jag väl inte att jag ska ta hänsyn till hur din kompis M jobbar för ni bor väl inte ihop?

Men som sagt, jag ska kolla den informationen jag får i veckan.

Från: X
Skickat: den 26 november 2013 09:31
Till: MonsterMama
Ämne: SV: Hej

Ja, varför vill du ha jämna veckor då?

Från: MonsterMama
Skickat: den 26 november 2013 09:27
Till: X
Ämne: SV: Hej

Så hur löser vi detta, vi bytte sist för att det passade dig bra men vi kan inte byta tillbaka eftersom att allt hänger på att din kompis M är ledig?

Då vet jag, jag får ett mer exakt schema på fredag så jag väntar till dess.

Från: X
Skickat: den 26 november 2013 09:31
Till: MonsterMama
Ämne: SV: Hej

Ja jag förstod det. Men jag vill inte gärna byta då min kompis M bara är ledig jämna veckor.

Från: MonsterMama
Skickat: den 26 november 2013 09:27
Till: X
Ämne: SV: Hej

Vecka 1 har jag honom redan, tanken var att slippa vara borta från honom i två veckor. Jag får fundera lite på det för jag vill byta till jämna veckor som jag hade innan.

Från: X
Skickat: den 26 november 2013 09:31
Till: MonsterMama
Ämne: SV: Hej

Vill helst fortsätta att ha honom jämna veckor. Så det är väl om du tar honom v.1 och 2 så tar jag honom gärna v.5 och 6?

Det går bra vid den tiden.

Från: MonsterMama
Skickat: den 26 november 2013 09:27
Till: X
Ämne: SV: Hej

27-31 januari är jag i Tyskland på utbildning, tänkte kolla med dig om det är ok att jag har Sonen hela vecka 2 efter julledigheten så blir det du som har honom v. 5 sen ändå.

På lördag vill jag även kolla om det är ok att vi lämnar av Sonen runt 13:00-13:30.

Han skulle hämtat sina sista prylar i veckan...

Men det har inte hänt, han har inte hört av sig alls. Dock verkar han må bättre av vad jag hört,  bra det.
Nu kanske han kan klättra upp ur hålet och se saker från en annan vinkel!?

Tyvärr så tvivlar jag på att han förstått vad jag menade med mitt mail och just den biten kommer att ta några år. Han vill att vi ska vara vänner men jag tror att han har fel uppfattning om vad vänner är när det gäller X som har barn, det kommer att ta ett bra tag innan vi är där.

Så nu är det bara att vänta och se vad som blir hans nästa steg.

Fortfarande tyst och lugnt!

Inte ett ljud och jag börjar tro att x-mannen kommer att skjuta upp hämtningen av sina prylar till nästnästa vecka, det kan även vara så att han tog det illa när jag sa vilka dagar som gällde.

Inte för att jag bryr mig men han ska inte ens få chansen att tro att jag ska stå till pass och bygga mitt schema efter vad som passar honom.
Jag har även fått frågor om hur det är med x-mannen och hans depression, det finns dem som är oroliga över att han ska göra något "dumt". Jag kan säga så här, jag är orolig över att han ska göra något "dumt" framför sonen, vad han gör i sin ensamhet bryr jag mig inte om och jag tror heller inte att han skulle ta livet av sig. Han gillar uppmärksamheten för mycket, medlidandet och sympatin.

Det kanske låter elakt men här är det mina tankar, jag får tänka på vad som helst och hur som helst. Nej, det är inte så att jag önskar livet ur honom. Han är fortfarande min sons pappa och jag vill att han finns där för sonen, förhoppningsvis fattar han detta snart.

Tyst som i graven!

Jag har inte hört ett ljud från x-mannen...
Jag har mailat för att få dagarna bekräftade, dem dagarna på hans veckor som jag ska ha sonen. Jag vill ha mer tid med sonen, jag vill inte missa så mycket som en hel vecka och därför tar jag ut lite semester och mammadagar.

Aktiviteter är planerade för alla dagar så jag hoppas att sonen kommer tycka att det är roligt.

X-mannen i sin tur har bara sagt att han vill hämta resten av sina grejer nån gång under denna veckan, jag sa att vi är hemma tisdag, torsdag och fredag och att han kan höra av sig innan så jag vet. Inte fan tänker jag strunta i att planera in saker utifall att han bestämmer sig för att hämta sitt skräp.
Han bad ju mig om framförhållning...

Jag har nu börjat ta våra samtal via mail, jag vill ha det skriftligt med datum och tid samt att jag inte kan döda honom om det skulle komma till det.

Du förtjänar att känna dig glad och lyckligt, don't look back....you are not going that way!

En vecka går fort!

Det är knappt att man orkar med allt, det kommer att komma sådan här krig lite då och då men det är väntat. X-mannen kommer inte att lyssna på mig, allt han läste i mailet var pengar.  Inte otippat heller, han är en jävla dramaqueen som inte klarar sig utan sin mamma.

Att ha en blogg där jag är anonym har varit jätte bra, det finns några få som vet vem jag är och så vill jag ha det. Sen finns det dem som tycker att jag gör fel och dem som tycker att jag gör rätt. Oavsett så vet ingen hur jag haft det eller upplevt det, det här är min upplevelse och den är sedd från min sida. Kom gärna ihåg det!

Jag har upplevt många fina stunder med X-mannen,  vi har tillsammans klarat av så otroligt mycket och det sista gick inte att ta sig igenom. Sånt händer och jag försöker bearbeta det.
Jag har känt mig oälskad, äcklig, som en engångs fru, hembiträde, ensam mamma ja u name it. Jag var inte lycklig, jag mådde dåligt och x-mannen tog mig inte på allvar utan sopade bort mig. Att vara i ett förhållande och ändå känna sig så ensam är inte roligt och jag orkade inte. Jag vägrade sitta med detta i några år till och ångra att jag inte gick tidigare.

Nu har jag äntligen hittat en helt otroligt fin kille, inte bara en som finns där för mig utan en som har tagit till sig sonen och är en helt fantastisk person till honom. Jag ångrar ingenting men har lärt mig en läxa!

En del frågor som kommer upp...

1. Är det jag eller X-mannen som förlorar på att vi bara pratar när det gäller sonen?
2. Varför tror x-mannen att jag skulle bli sårad över att inte få prata med honom utöver det som gäller sonen?
3. I vilken värld lever x-mannen i när han tror att han är den som jobbat för att vi ska ha ett bra förhållande till varandra?
4. Är han verkligen så deprimerad som han säger att han är, det känns som att det är ett spel för gallerierna. Det är inte första gången han gör något sådan här.
5. Varför kämpar han aldrig för det han vill ha, varför väntar han på att någon annan ska göra jobbet åt honom?
6. Hur kan man vara så ignorant och ointresserad av sitt egna barn?
7. Varför kan han inte se allt det jag har gjort och "offrat" för både hans och sonens skull.
8. Är det han eller jag som lider just nu?
9. Hur ska jag orka med att ta detta när jag har gym, jobb och barn att ta hänsyn till.
10. Vill jag starta en utredning med socialen, kommer det bara bli ännu värre då eller blir det bättre. Kanske är det här en sån sak som kan få upp ögonen på x-mannen?

Det är ganska struligt runt omkring mig just nu, jag tar dem lufthålen jag får men ibland känns det väldigt överväldigande. Det är mycket som ska ordnas upp just nu.

• Jobbet och nya positionen
• Ska jag och D flytta ihop och när
• Utredning hos socialen
• Planera träning och mat bättre
• Kunna hantera x-mannen

Vad som har hänt det senaste, ni som har följt mig vet vad han är för en typ på ett ungefär.....men nu kommer jag förmodligen att ta in socialen i det hela men det blir ett annat inlägg.

Från: MonsterMama
Till: X-mannen
Ämne: Hej

Du får ta det som du vill, säger inte att det är lätt för någon av oss.

Men detsamma, vill du ha sonen så ha gärna lite framförhållning så har jag det också.

Från: X-mannen
Till: MonsterMama
Ämne: Hej

Fyfan.

Min ekonomiska situation vet du inte ett piss om.

Och att vi är ute hos mina föräldrar ofta är bra både för mig och sonen, blir så jävla arg på att du kastar all denna skit i mitt ansikte.

Ledsen att jag inte är så jävla perfekt som du är och kan minnas ta mig fan allt som sägs.

Du kan höra av dig när du vill träffa honom, eller om det är något annat relaterande sonen… nu orkar jag fan inte detta mer.

Från: MonsterMama
Till: X-mannen
Ämne: Hej

För det första, visst jag kan vara långsint men det som stör mig så förbannat är att du oftast låter dig själv gå före sonen.

Du vet ju fan knappt vad han har för storlek på kläder och skor, du ser inte att mössor blir för små, du planerar inte för varmare kläder, du kan inte tänka själv när det kommer till att ta vara på den tiden du har med din son, du lämnar bort honom lättvindigt så att du kan göra saker som du vill, du vill oftast inte ha med honom när du ska iväg på något. Ser du det som ett problem?

Att ni åker ut till farmor och farfar varannan helg är jätte bra för deras relation men det hjälper knappast din och sonens, du har aldrig varit speciellt pigg på att åka ut till dem innan och att det skulle vara skönt att komma ut på landet kan du ju försöka lura någon annan med.

Varför tycker du inte att det är roligt att leka med honom, varför har du inte lagt ner tid på hans rum, varför tar du dig inte tid att kanske leta vinterkläder till honom innan första snön faller och det blir kritiskt. Varför frågar dagis mig om sonen har några varmare tröjor som han kan ha. Varför tycker du att det är ok att klä honom i inte tillräckligt för varma kläder, han kan inte säga något om han är för kall eller för varm. Dessutom så tycker jag att det är fruktansvärt irriterande att du inte ens lägger märke till utslag eller dylikt förrän jag påpekar det, det är oftast jag som ringer BVC eller 1177, det är oftast jag som går på dessa möten eftersom att det är på min vecka. Varje gång är det jag om jag nu inte specifikt har sagt till dig att ringa bvc eller 1177 eller vad fan det nu är.

Jag är omåttligt trött på att alltid vara den som ska fixa och dona, du kan ju inte ens fixa i ordning ett ordentligt kalas för honom eftersom att du tyckte att han är ju bara 1 år, han fattar väl inte det ändå.

Och kom fan inte och säg att du inte har pengar, du har barnbidraget precis som jag har och alla inköp handlar om planering, att vara ute i god tid och att farmor inte ska vara den som köper allt för att du inte kan, vill eller orkar.

Vad du känner för mig skiter jag i, jag har aldrig och kommer aldrig att påstå att du är en dålig pappa och jag glömmer inte av att du är hans pappa. Men du är ignorant och egoistisk och det här handlar inte om varken dig eller mig…det handlar om sonen och hur han mår. Du tycker att det är jobbigt att han är ”mammig”?

Du kanske borde ta det på allvar innan du förlorar ett så speciellt band som kan finnas mellan far och son, tanken är ju att han ska ha det bra och roligt hemma hos oss båda?

Alla saker som jag kommer ihåg, som sårade mig kan jag vara bitter över men det är väl inte ens värt att komma ihåg så länge vi kommer ihåg allt som jag gör mot dig, för du är ju den utsatta här?

Fattar du ledsen jag var när vi gick hos familjerådgivningen och försökte prata om hur jag mådde och att vårt förhållande inte var som det skulle och du sa att så är vardagen, så är det för alla. Så ja då säger jag samma till dig, det här är vardag, så här har alla det.

Jag blev ju inte ens tagen på allvar, vi var ju där för att jag inte trivdes.

Trodde du verkligen att det vi hade det sista skulle hålla?

Trodde du på allvar att det räckte.

Alla gånger som jag även har ställt upp vid fotningar, har inte fått ett skit för det och jag menar inte pengar men att du ens tog dig tid att laga mat eller gjorde frukost. Tro fan att jag är bitter, arg och ledsen.

Vi har redan pratat om detta och jag har sagt att jag är bitter och arg, att det sedan späs på varannan månad av någon skitsak gör det inte bättre. Att du glömmer av saker som vi pratat om, det här med jourdagis. Jag vill inte ha sonen på jourdagis, jag tycker ändå att jag vrider och vänder på mitt schema ganska så mycket när du frågar och för mig känns det som att jag viker mig. Eller tycker du att jag ska vika mig ännu mer….för din skull?

Jag tycker att det kan vara en bra idé att ta hjälp av någon som kan lyssna på oss båda för när jag väl säger saker så känns det som att du inte lyssnar.

För övrigt, jag lämnar in julledighetslappen till dagis i nästa vecka. Vill du att jag tar sonen någon dag när det är din vecka så gör jag det.

//MonsterMama

Från: X-mannen
Till: MonsterMama
Ämne: Hej

Skit samma.

Ett sms tar väl ingen tid att skriva, och det är ju väldigt sorgligt att du glömmer av att sonen har en pappa.

Och ja, jag tycker att det ligger på dig då sonen knappast kan ringa själv eller hur.

Från: MonsterMama
Till: X-mannen
Ämne: Hej

Så att jag ringer dig på fars dag, det är mitt ansvar?

Jag hade middag, det visste du så om jag nu glömde det så hindrar det väl inte dig från att ringa?

Från: X-mannen
Till: MonsterMama
Ämne: Hej

Vet inte hur många gånger man ska behöva be om ursäkt för ett misstag, du kan inte släppa saker ändå.

Försöker att vara snäll och vill så gärna att vi ska ha en bra relation, men det börjar att kännas lite hopplöst om jag ska vara ärlig.

Från: MonsterMama
Till: X-mannen
Ämne: Hej

Men jag förstår inte, när du gör något så är det inte hela världen men så fort jag gör något så rasar världen ihop.  Vad tycker du är mitt ansvar?

Från: X-mannen
Till: MonsterMama
Ämne: Hej

Jisses vad du är långsint…

Från: MonsterMama
Till: X-mannen
Ämne: Hej

Det är väl snarare så att det är barnen som ska fira sina pappor och jag tycker inte att ansvaret ligger på mig, däremot så har jag sett till att sonen har målat en teckning till dig. Den ligger på dagis och väntar.

Jag hade annat att göra igår och annat att tänka på men då är vi väl kvitt nu då?

Från: X-mannen
Till: MonsterMama
Ämne: Hej

Hade ju vart trevligt om man hade fått ett sms eller nått igår.

Ok, vad ska ni göra för skoj då?

Från: MonsterMama
Till: X-mannen
Ämne: Hej

Jo den var jätte bra.

Va bra, då hämtar jag honom den 12 december och lämnar honom hos dig den 14 december.

Nej vi ska inte lussa.

Va bra, för jag vill inte att han är på jourdagis.

Från: X-mannen
Till: MonsterMama
Ämne: Hej

Hej.

Jodå, den har väl vart ok. Själv då?

Det ska väl gå bra, ska ni lussa?

Kan ju lämna honom den 14:e om du vill.

Jag får vara ledig den 23:e och 27:e december. (här blev det fel redan då han visste om att julveckan var hans vecka men ville ha sonen på jourdagis som jag bestämt sagt nej till)

Från: MonsterMama
Till: X-mannen
Ämne: Hej

Hoppas att helgen var bra.

Tänkte ta en mammadag den 13 december, tänkte kolla med dig om det är ok att jag hämtar sonen på dagis den 12 december och att jag har honom till kvällen den 13 december eller om jag kommer upp med honom till dig den 14 december på morgonen.

Med vänliga hälsningar,

Jag

All hell broke loose....

Orkar knappt förklara men nu är det bråk igen med x-mannen......jag blir så jävla trött!