En del frågor som kommer upp...

1. Är det jag eller X-mannen som förlorar på att vi bara pratar när det gäller sonen?
2. Varför tror x-mannen att jag skulle bli sårad över att inte få prata med honom utöver det som gäller sonen?
3. I vilken värld lever x-mannen i när han tror att han är den som jobbat för att vi ska ha ett bra förhållande till varandra?
4. Är han verkligen så deprimerad som han säger att han är, det känns som att det är ett spel för gallerierna. Det är inte första gången han gör något sådan här.
5. Varför kämpar han aldrig för det han vill ha, varför väntar han på att någon annan ska göra jobbet åt honom?
6. Hur kan man vara så ignorant och ointresserad av sitt egna barn?
7. Varför kan han inte se allt det jag har gjort och "offrat" för både hans och sonens skull.
8. Är det han eller jag som lider just nu?
9. Hur ska jag orka med att ta detta när jag har gym, jobb och barn att ta hänsyn till.
10. Vill jag starta en utredning med socialen, kommer det bara bli ännu värre då eller blir det bättre. Kanske är det här en sån sak som kan få upp ögonen på x-mannen?

Det är ganska struligt runt omkring mig just nu, jag tar dem lufthålen jag får men ibland känns det väldigt överväldigande. Det är mycket som ska ordnas upp just nu.

• Jobbet och nya positionen
• Ska jag och D flytta ihop och när
• Utredning hos socialen
• Planera träning och mat bättre
• Kunna hantera x-mannen