söndag 17 november 2013

En vecka går fort!

Det är knappt att man orkar med allt, det kommer att komma sådan här krig lite då och då men det är väntat. X-mannen kommer inte att lyssna på mig, allt han läste i mailet var pengar.  Inte otippat heller, han är en jävla dramaqueen som inte klarar sig utan sin mamma.

Att ha en blogg där jag är anonym har varit jätte bra, det finns några få som vet vem jag är och så vill jag ha det. Sen finns det dem som tycker att jag gör fel och dem som tycker att jag gör rätt. Oavsett så vet ingen hur jag haft det eller upplevt det, det här är min upplevelse och den är sedd från min sida. Kom gärna ihåg det!

Jag har upplevt många fina stunder med X-mannen,  vi har tillsammans klarat av så otroligt mycket och det sista gick inte att ta sig igenom. Sånt händer och jag försöker bearbeta det.
Jag har känt mig oälskad, äcklig, som en engångs fru, hembiträde, ensam mamma ja u name it. Jag var inte lycklig, jag mådde dåligt och x-mannen tog mig inte på allvar utan sopade bort mig. Att vara i ett förhållande och ändå känna sig så ensam är inte roligt och jag orkade inte. Jag vägrade sitta med detta i några år till och ångra att jag inte gick tidigare.

Nu har jag äntligen hittat en helt otroligt fin kille, inte bara en som finns där för mig utan en som har tagit till sig sonen och är en helt fantastisk person till honom. Jag ångrar ingenting men har lärt mig en läxa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar