Ingen utredning

Var vad hon sa och det behövs yttetligare 3 anmälningar för att det ska bli det.

Eftersom att x-mannen sa att dessa attacker bara händer nör han dricker,  att han inte dricket när han har sonen, att han blir medicinerad för sin psykiska ohälsa och att han ska sluta dricka helt.
Han vill heller inte ha socialens hjälp eftersom att han inte tycker att han behöver det.....

Så ja...jag är återigen tillbaka på ruta ett, ingen lyssnar på mig utan uppmanar mig istället att komma överens med x-mannen.

Kaos, stress, magkatarr och bråk....

Precis så har min vecka varit och idag är det äntligen fredag, ändå är jag stressad. Känns som att jag aldrig hinner ikapp ordentligt och jag ska försöka att inte jobba över idag, jobbar över gör jag dock varje vecka jag inte har sonen.
Jag kan ju försöka summera allt detta.....

Måndag: Folk har panik, nya chefen kommer med beslut om hur saker ska göras på företaget. Folk går omkring och har småmöten och smider planer med varandra.

Tisdag: 10:13 har jag ett missat samtal från okänt nummer och jag tror att det är dagis. Efter lunch ungefär får jag ett sms från en A från socialkontoret, det gäller min sons pappa, jag ringer upp och får höra att jag tydligen hade en tid idag vid 10:00 som jag inte dök upp på. Eftersom att jag inte har fått någon tid och vet inte vad hon pratar om så drar A lite kort om vad det gäller. Någon har lämnat in en orosanmälan mot min x-man.

Detta resulterar i att ett nytt möte bokas in på eftermiddagen 15:30.....

Onsdag: Jag hamnar i bråk med en av mina anställda då det visar sig att hen har tagit på sig arbetsuppgifter som jag inte godkänt, på detta har säljaren som gav hen uppgiften inte heller sagt något utan gått bakom ryggen på mig.Senare under dagen jobbar vi över för att det är väldigt mycket som ska in i systemet, uppgifter som är våra primära uppgifter och inte det som hen pysslade med under veckan.

Torsdag: Vår nya chef anländer, han har ett möte med alla vid 10:00 där han meddelar besluten. Dem flesta är tysta, några griper efter halmstrån, andra tittar bara ner i bordet. Jag tar in hen för ett samtal angående bråket dagen innan och talar om för hen vad som nu gäller, följs inte reglerna så är det skriftlig varning och möte med facket som gäller. Hen skyller ifrån sig på allt och attackerar mig, uppenbart att hen inte vet hur man ska bete sig på en arbetsplats och det faktum att man inte kan göra hur som helst bara för att man själv vill det. Möte med nya chefen och får höra att jag gör ett bra jobb....va skönt men det ändrar inte det fakum att min magkatarr är tillbaka, magkramperna likaså och min nacke, axlar och rygg har nu låst sig och har så varit sedan i tisdags.

Fredag: 5:te dagen med huvudvärk, det har släppt pytte lite i nacken, axlarna och ryggen men jag somnar med värk och vaknar upp med värk. Idag är sista dagen innan min semester och jag känner inte att jag hinner med allt som behöver göras innan semestern, jag kommer även att få en mobil med abonnemang av företaget vilket i sin tur betyder att jag kommer att vara anträffbar 24/7.
Idag ska A från socialen ringa och meddela sitt beslut om det blir någon utredning eller inte angående sonens välmående och boende, allt beror på om A fick tag på x-mannen eller inte och vad han i så fall har sagt. Blir det ingen utredning kommer jag att lämna in en egen orosanmälan och då blir det utredning för nu har jag tröttnat, sonen mår fortfarande dåligt och det har inte blivit bättre under året som gått så nu räcker det och det är min skyldighet som förälder att göra detta.

En helt jätte jobbig vecka

Det händer grejer på alla håll, magkatarren är tillbaka. Oron för sonen är hög.....vilket har gjort att jag börjat kolla  på hur familjerätten fungerar och vad dem gör.

Babyskydd

Står numera i källarförrådet, en kompis skulle slänga det. Det är helt nytt men uppenbarligen har dem så gott om pengar att dem vill köpa nytt till nästa barn, så jag och D köpte deras gamla för 125:-. Vi vet vart det kommer ifrån, vi vet att det inte varit med om nån krock och vi vet när det köptes så det känns tryggt och det är ett likadant som jag och x-mannen hade till sonen.

Så nu står det där nere, var väldigt konstigt att sätta in det i bilen och sedan bära ner det till förrådet. Kändes skumt att köpa sån stor grej för nån som inte ens existerar än men jag vet att vi lyckas, när vet jag bara inte och jag "boar" och samlar på mig bra ha saker tills nästa monster uppenbarar sig....

Tillåt mig småLe

X-mannen har skaffat sig en yngre version av MIG!

Made my day.....

Asshole

Att känna sig hjälplös

Att känna att man står helt ensam och får samtidigt jobba i motvind, att känna att barnets pappa inte bryr sig. Att få se fylle bilder på barnets pappa och inse att han  haft sin 30 års kris redan innan han fyllde 30 och att han då satt och sa att inget betydde något att han känner att han inte fått det han ville ha och att jag och sonen var i vägen för det han verkligen skulle vilja göra istället för att ha ett tråkigt svensson liv.

Att sedan få höra små kommentarer från denna påstådda pappan som bara spär på 30 års krisen ytterligare, ledig från sina barn, vara barnvakt till sin egna son och inte ens höra av sig för att han skulle vilja träffa sonen mer.
Sonen agerar nu utåt, det har varit tydligt sedan i lördags och mitt tålamod tog slut igår, jag försöker verkligen att INTE bli som min pappa och jag har jobbat bort så mycket bara för att jag inte vill bli som han. Men igår blev jag arg, igår blev jag trött, arg och ledsen och det resulterade i att jag slängde sonens Alfons CD. Den åkte i soporna eftersom att sonen inte ville lyssna på vad jag sa, det var läggdags.
Han har krånglat massor och somnar inte förrän runt 21:30 på kvällarna, han leker och röjer runt, drar ut madrass, täcke och kudde på golvet. Jag vet inte hur jag ska bete mig, hur jag ska gå tillväga för att sonen ska gå och lägga sig som han ska.
Jag ser till att det är svalt i sovrummet, jag har samma rutin med mat, bad och tandborstning varje kväll och vi har en lugn stund i soffan han och jag innan det är läggdags. Ändå krånglas det, han är ledsen och kinkig och jag orkar inte med det.....

Samtidigt blir jag så ledsen att han ska behöva bete sig på det här viset bara för att han inte vill åka till sin pappa, han säger ju Inte dagis, Inte pappa.....nu har även Inte farmor kommit på tapeten också.

Jag hade ett möte med socialrådgivaren igår, hon har suttit och pratat med x-mannen på ett eget möte. Hon uppfattar honom som att han vill göra något och att han är väldigt orolig över allt, nu ska han gå en trygghetsutbildning i höst. Jag ska gå den jag också men vi ska inte gå samtidigt, vi har egna separata möten 1 gång/vecka i 8 veckor. Bra tycker jag men innerst inne vill jag bara att x-mannen ska försvinna ur både mitt och sonens liv, väldigt egoistiskt jag vet men idag är jag förbannad. Fyllebilderna spär på irritationen.....

JÄVLA ÄCKEL, din patetiska nolla och sorgliga ursäkt till far. Kallar du det här att vara vuxen, att ta sitt ansvar och vara en engagerad förälder. Att du inte kan komma på något själv utan andra får tala om för dig vad och hur du ska göra det, du är helt fantasilös, ett jävla bottenskrap. Du kommer att sluta precis som dina bröder, ett avskum på lågklass nivån. Du har inga ambitioner, du vill ha allt serverat och du åker fram på en räkmacka. Jag hoppas att du blir avslöjad, jag hoppas att när din nya chef talar om för dig att din löneförhöjning beror på hur du arbetar och hur du beter dig, jag hoppas att du blir ensam, att dina kvarvarande vänner inser vilken skithög du är och lämnar dig......

Jag är lite förbannad idag, helst av allt skulle jag vilja att säga detta till honom. Möjligen slå honom men som mamma och x-fru så skulle misstankarna direkt falla på mig, jag vet ju att han gräver sin egna grop. Han är bra på det men det går bara så långsamt.

Och jag vet att man inte ska önska någon annan olycka men för honom gör jag det, olycka och otur för resten av hans liv!

För 3 dagar sedan...

1.5 år tillsammans och jag vill inte vara någon annanstans.

Jag vill inte gå tre veckor utan att träffa sonen...

...sa x-mannen och ville att vi skulle sätta oss ner och diskutera hur vi skulle lägga upp semestern.
Ok, sa jag och väntade på hans förslag men ett sådan kom inte och till slut gav jag ett förslag som är till fördel för mig.

Jag har semester
27 - sonen hos mig
28 - sonen hos mig
29 - sonen hos mig men här ska x-mannen ha sonen från fredag kväll till söndagen

X-mannen har semester
28
29
30 - här ska sonen vara hos x-mannen men jag tänker fråga om jag kan få ha sonen denna helgen också.
31 - son hos x-mannen men här får jag hem sonen på fredagen igen.

Efter detta har jag jämna veckor igen med sonen och jag ska som vanligt försöka ha honom så mycket jag bara kan, som det är nu har jag sonen mellan 20-22 dagar/måndag och x-mannen har honom mellan 10-12 dagar.
Jag vet att jag är berättigad till hela barnbidraget då men jag vill inte sätt igång något sådan för det skulle betyda att jag inte får träffa sonen lika mycket, det här är vad jag tror för att för x-mannen betyder pengar allt och har alltid gjort det. Att jag skulle få hela barnbidraget även om det bara är på 525:- som försvinner från x-mannen så är det för honom helt oacceptabelt, han skulle skjuta sig själv först innan han ger mig pengar.

Men nu är semestern löst och kommentaren jag fick på detta var - Men nu får ju du bara ledigt från sonen 2 dagar.
Vilket gjorde att jag sa - Fast man är aldrig "ledig" från sina barn och jag vill ha med sonen!
Sen fick jag ingen mer kommentar om det.
Jag passar mig väldigt noga för vad jag säger och hur jag säger för man vet aldrig, än så länge har det fungerat bra men det kan även bero på att jag lyckats vända det till att det blir x-mannens idé och om han tror att idén kommer från honom så är det alltid bra.

Personligen så skiter jag i x-mannens nya liv med flickvännen för är han lycklig så good for him men jag tycker att han borde växa upp och ta sitt ansvar, han har inte en enda gång ringt eller mailat och frågat om han får ha sonen lite extra. Han säger ja varje gång jag frågar om jag får ha sonen extra under helger och annat, han bevisar gång på gång att han är ett bottenskrap som partner och en nonchalant pappa.
Missförstå mig rätt, sonen far inte illa på något sätt fysiskt men jag tror att han känner att hans pappa inte är tillräckligt engagerad.
Det var sommarfest på dagis i veckan och eftersom att det är x-mannens vecka så visste jag att det skulle bli jobbigt att lämna sonen men han lekte mpå med dem andra barnen och var hur lycklig som helst tills vi skulle gå hem.
Han storskrek - MAMMA, INTE PAPPA!!
Tårarna sprutade och han började hyperventilera, nu såg hela dagispersonalen detta och även 3 föräldrar. Det kändes skönt för mig för nu är det inte bara något jag säger händer utan dem fick se det, det här händer bara när jag ska lämna sonen hos x-mannen. Han reagerar aldrig så här med någon annan.

Mycket att stå i

det är en massa med jobbet och hemma att jag inte haft tid för blogg, igår somnade jag till och med i soffan vid 20:00 för att jag var så trött....

Att tänka på det som var

Jag tänker så här att spiralen tog ut den 14 maj och chansen att bli gravid var kanske inte så stor.  Dessutom sa barnmorskan att chansen för missfall är större eftersom att spiralen gjort slemhinneväggen tunnare, att den inte skulle hinna återhänta sig tillräckligt för att ägget skulle kunna fästa ordentligt.

Jag äter apiforce, det har jag gjort i över 2 år och det sägs hjälpa väggen att bli tjockare så jag håller tummarna för att vi  ska bli gravida inom 6 månader.

Jag är osäker på hur jag kommer känna om detta inte fungerar, jag vet inte om jag orkar med den resan igen och om jag inte gör det....är det då rättvist mot D att inte låta honom få chans att få egna barn!?
Det hela låter skitdumt och jag tänker inte lägga ner energi på att tänka på det santidigt som det faktiskt skrämmer mig.
Jag är nervös för att inte kunna bli gravid mer,  för jag kanske bara skulle få sonen!?
Jag tror att det är pms:en som gör att jag är känsligare och tänker för mycket, plus att jobbet har varit väldigt krävande i några veckor. Har i alla fall semestern att se fram emot...

En grej till

Inte nog med smärta och blod, jag är apvarm och småsvettas hela tiden och på detta så blir jag kissenödig ungefär 1 gång i timmen.

4 dagar över tiden och här tog det stopp

I morse kom det en bekant känsla tillbaka och mycket riktigt så kom blodet med den, kan erkänna att jag blev besviken men å andra sidan så trodde jag inte heller att det skulle gå på första försöket.
Jag ont i nästan en hel vecka innan och kroppen samlade på sig en hel del vatten och det gjorde att jag svullnade upp ganska rejält, nu verkar kroppen vilja göra sig av med allt vatten och svullnaden har börjat gå ner igen.

Nu sitter bara smärtan kvar i ryggen och i ljumskarna, eftersom att det är ganska lite blod som kommer så hoppas man fortfarande samtidigt som jag är ganska lättad med att ha fått mitt "svar".

Bättre lycka nästa gång då....

3 dagar över

Brösten är fortfarande jätte ömma och har blivit större, det känns som att BH:n börjar bli för liten. Jag somnar med mensvärk och vaknar med mensvärk, ibland får jag en paus men för det mesta är den molande värken där. Huvudvärk har jag haft sedan igår så jag hoppas nu bara på att det inte är migrän.....
Jag försöker även hålla mig borta från googla efter symptomer, jag försöker att inte tänka på hur det var förra gången o.s.v. Jag försöker helt enkelt att inte tänka alls.....det går ganska bra ändå för jag är jätte trött. Helt slut på energi men just den biten är nog för att det är en massa på jobbet, en massa jobbiga saker.

Magen är svullen och det spänner på sidorna, axlarna är ömma och jag har börjat bita ihop käkarna igen.

2 dagar över

Brösten fortsätter att ömma och idag har jag haft mensvärk i mage och rygg, jag kännr mig ändå rätt ok med hur det än blir. Jag hatar bara att vänta,  det är alldeles för utdraget och tiden går så sakta.

1 dag över

Nada än så länge, är nyfiken som satan men får väl hålla mig till nästa vecka i alla fall.