0 dagar kvar

Idag ska den dyka upp, vore skönt om den kom nu så jag slapp oroa mig för det imorn.
Har "mensvärk", magen är svullen och brösten ömmar. Tror att det får bli en tränings BH idag för att minska trycket från BH bågarna, när sonen sen är hemma åker vi till ett par kompisar för att fika i solen och sen är det handling kvar inför morgondagens bravader.

1 dag kvar

Tack å lov att jag är hemma på lördag så jag hinner förbereda mig, på söndag blir det nämligen en roadtrip till Ronneby och Flygvapnets dag. Så om min mens kommer och det blir som innan så betyder det att vi måste stanna på vägen där det finns en riktig toalett så jag kan byta skydd, sorry för eventuella bilder men jag förbereder mig på det värsta helt enkelt.

2 dagar kvar

Det känns precis som vanligt förutom att jag nu är matsvullen och jävligt mätt, firade syster med grillat och tillsammans med familjen. Skönt i solen och nu är det snart dags att gå och lägga sig för imorn är det jobb, hoppas på en väldigt lugn dag eftersom att det är klämdag.

3 dagar kvar

Idag är det en choklad dag, efter en ganska turbulent vecka så ska det bli skönt med ledighet. Sen är det lugn frefag med jobb och senare på lördag eftermiddag kommer sonen hem....

4 dagar kvar

Jag anser mig ha mensmage, den är uppblåst och konstig, precis så som den brukar.  Men jag tänker försöka att inte oroa mig för mycket, jag har laddat med voltaren i väskan och imorgon ska jag bara njuta av fint sällskap och spa.
Fiskar ska få äta på mina fötter.....hoppas att dem är hungriga!

5 dagar kvar

Och jag är hungrig samtidigt som jag är mätt, får bli en varma koppen ikväll tror jag.
Mycket stress på jobbet idag men jag tröstar mig med att det är ledigt på torsdag och att fredagen sedan blir lugn, har överlämnat sonen till x-mannen och det är redan jätte tomt här hemma.

6 dagar kvar

Mycket som cirkulerar i huvudet,  det går fram och tillbaka hela tiden. Ibland känns det som att vi borde sätta oss ner och diskutera igenom hir vi ska göra med allt, hur vi vill ha det och framför allt kanske förbereda oss på vad som komma skall.

Jag vet att jag är van och kanske har mer tålamod till saker och ting medan han kanske ännu inte vant sig. Han behöver tänka på hur han beteer sig ibland och jag vet att han inte gör det medvetet men det vore skönt om han blev mer närvarande ibland och bara sa rakt ut vad han tänker på eller inte tänker på.

Men jag antar att det kommer....

I helgen har vi haft det helt underbart även om sonen varit extra grinig, som han är på lördagar och söndagar numera. Det är jätte tråkigt att sonen reagerar på detta sättet och det är skit jobbigt att inte få gehör för det heller.  Jag får absolut ingen hjälp alls utan måste varje gång börja om varje gång jag hämtar sonen,  det tar massa energi och det gör ont att vara hjälplös.

X-mannen verkar skita fullständigt i allt och tror att det ska vara så här, han beteer sig som om allt är bra och allt är glömt. Visst är allt gammalt glömt mellan honom och mig för jag sa att vi lägger det bakom oss men det betyder inte att arbetet med sonen är klart, han mår fortfarande dåligt och det är det jag är arg för att inte få hjälp med. Det spelar ingen roll hur trevlig han är mot mig, det är frustrerande att se att x-mannen skiter fullständigt i detta och välmåendet av hans son.

Jag vet inte vad jag ska göra för utan förståelse och hjälp från x-mannen så kommer detta att fortsätta och det faktum att x-mannen kan förlora bandet till sin son.

8 Dagar kvar

Smärtan har släppt men är fortfarande lite svullen om magen, inget speciellt. Däremot har jag en grym träningsvärk på båda sidor av mage.

Igår var det även dags för x-mannen att hämta sonen från dagis, han gör detta varje torsdag min vecka för att "skapa" ett band med sonen. Jag har räknat på det och jag har sonen 19-20 dagar/månad medan x-mannen har sonen 10-12 dagar/månad så det där bandet mellan far och son ger jag blanka fan i nu, jag har verkligen försökt få x-mannen att förstå vad han behöver göra och han verkar inte ett dugg intresserad så jag försöker ha sonen så mycket jag kan för att jag vill och för att jag vet att sonen inte vill vara hos sin pappa.

Igår lämnade han sonen och eftersom att jag nu har fått honom till att utöka tiden från 16:30-18:00 till 16:30-19:00 för att dem ska kunna äta kvällsmat ihop så var sonen ombytt och klar när han kom hem, det som känts konstigt dem två senaste gångerna är att x-mannen liksom står kvar i hallen. han ger inga tecken på att han ska gå utan jag måste säga till sonen att han ska säga hej då till sin pappa. Då går x-mannen efter en kram och ett hejdå från sonen.

Det känns skumt för jag har inget jag vill prata med x-mannen om, jag har ingen lust alls att släppa in honom i mitt liv mer än nödvändigt och för saker som bara gäller sonen. Ändå står han kvar och försöker tafatt konversera ungefär som om vi var bästa vänner, jag vill bara att han ska gå för det känns konstigt.

Sen är det även väldigt konstigt att så fort x-mannen gör något dumt så ska jag glömma det på 3 sek och sedan ska allt vara helt fantastiskt och när det inte fungerar på det sättet så blir x-mannen sur och jag är en bitterfitta som är jobbigt långsint.
Är det konstigt att man fått ta en hel del skit i några år och inte sagt något men när man får nog säger vad man tycker?
Jag har ingen rätt längre att vara sur på honom när han gör idioti saker, jag ska bara förstå hans jobbiga situation och lösa sakerna åt honom. Än har han heller inte sagt något om semestern, jag har sagt att han kan fundera på det och komma med ett förslag så jag avvaktar...
Förr eller senare så måste jag ändå prata om det för jag vill träffa sonen nån gång under hans semester med x-mannen......

9 Dagar kvar

och jag är svullen, det känns som att allt därinne sitter löst.
Ont i höfterna och är skittrött, än så länge blöder jag inte men när den där värken kommer så vet jag precis vad som väntas att jag ska göra. Jag har nu laddat upp med voltaren och alvedon, både hemma och på jobbet.

10 dagar kvar

och mensvärk känns av, jag är mest orolig över att det ska komma som en flodvåg och göra massa ont.
Jag försöker att strunta i nedräkningen men det går inte, som ni märker. Ibland tänker jag till och med - tänk om fast nä, så lätt går det inte. Spelar ingen roll att jag inte är med samma man längre, tog det lång tid första gången så gör de det nu också.

11 dagar kvar

till den hemska mensen, innan graviditet, barn och spiral hade jag så ont att jag gick på 1 voltaren och två alvdeon i 2-3 dagar i sträck. Jag blödde ganska rejält och blev väldigt trött....
Så nu är väntan mest olidlig eftersom att jag i princip väntar mig en rejäl blödning med en smärta som inte är från denna världen och det jobbigaste av allt är att mensen är beräknad att dyka upp om 10 dagar vilket betyder att vi är på en roadtrip till Ronneby den dagen. 3,5 tim bilresa dit och 3,5 tim bilresa hem, jag får visserligen sitta ner men om jag blöder så mycket som jag gjorde innan så lär vi få stanna på vägen i värsta fall.

Jag ser inte fram emot detta alls, det har varit väldigt skönt att ha spiralen. Jag har inte haft ont och jag har knappt blött någonting, det har varit helt underbart helt enkelt.
När jag tog ut spiralen var jag mitt i ägglossningen och enligt BM kan man bli gravid samma dag som den tas ut men missfallsrisken är desto större då slemhinneväggen som ägget ska fästa på är tunnare på grund av spiralen, vi har prickat in ägglossningen i alla fall men jag hoppas inte på för mycket.

Jag försöker att inte tänka i dem banorna att räkna dagar, känna efter för mycket eller hitta andra tecken för den här gången får och måste det bli som det blir. Jag har nog med stress som det är.....

Men jag vill så gärna.....
Kanske är det drömmen om en egen familj, den där med mamma, pappa och barn och det faktum att allt bara känns rätt med D. Samtidigt är det skrämmande att det känns så rätt på så kort tid...

Bloggen stannar ett tag till

Med tanke på att allt skiftat nu från skilsmässa och hela den röran till ett helt nytt underbart liv med chans till en familj, så behåller jag bloggen ett tag till.

Det blir mer fokus på mig och mina tankar angående x-mannen och det faktum att vi försöker få ihop vår egna familj jag och D tillsammans med sonen.
2013 var inte lätt på nåt sätt men jag vill tro att det jobbigaste är över och om jag bara själv kan släppa det som tar energi och irriterar mig så kommer även jag att må mycket bättre. Jag mår redan väldigt bra men jag vill behålla det så.

Den här bloggen tillåter mig även att vara anonym och ventilera skiten så mycket jag bara kan, någon gång kommer den att stängas ner och jag kommer att göra en bok av den.
För alla minnen är värda att sparas,  både dem bra och dåliga.

Spontanitet

Jag kan tänka mig att vissa kanske tycker att jag går för fort fram, att jag velar ganska mycket. Jag brukade vara sån men har lärt mig att jag inte kommer att komma fram till bättre svar bara för att jag funderar en massa på hur vad och varför, så ja...lite spontant sådär så togs spiralen ut.

Vi har haft den här diskussionen ganska många gånger och vi har båda velat men kanske tyckt att det varit lite för tidigt, vi har haft ett missfall och diskuterat även det. I början pratade vi om vad vi ville och hur vi ville ha det, det fanns/finns ingen tid att slösa när vi är på samma sida.

Vi har dock kanske väntat av respekt för vad X-mannen skulle tycka och för att kunna vänja in sonen vid allt, gällande sonen så har vi gjort helt rätt men gällande x-mannen så hade vi inte behövt ta hänsyn till honom överhuvudtaget. För jag vet att när den tiden kommer så skiter x-mannen helt i vad jag skulle tycka och tänker om hans val, det enda som kan störa mig är att han aldrig tar hänsyn till sonen. Han försöker inte ens sätta sig in i hur sonen skulle känna det och det har han bevisat några gånger.

Man är ju även fullt medveten om att det inte bara är att försöka få barn med någon men av någon anledning så känner jag mig mycket bättre, tryggare och lugnare tillsammans med pojkvännen. Allt känns bra även om vi har en del vi behöver öva på men vem har inte det?
Det känns inte som ett hinder och på bara ett år har vi kommit ganska långt.....



Jag funderar även lite på hur jag ska göra med den här bloggen för den har fyllt sitt syfte och det känns kanske inte som att jag kommer att behöva den snart, kanske borde jag göra en bok av den för det som står här är mina tankar och mitt arbete att komma över skilsmässa och det faktum att jag blev kär i någon annan under tiden jag var gift.
Vi får se....

Tillbaka till att räkna dagar!

Den här bloggen startades för att fylla ett syfte och det var för att kunna ventilera mina tankar och upplevelser före, under och efter skilsmässan.
Jag mådde ju inte bra och sökte mig till någon annan som jag verkligen inte trodde var rätt för mig från början men som visade sig vara det jag ville ha från början.

Att behöva smyga med vårt förhållande var jätte jobbigt men kanske nödvändigt, jag gjorde inget fel tycker jag och även om kontakten med x-mannen är som den är så håller han sig på mattan för tillfället.
I tisdags togs spiralen ut, han ville köra på sin känsla och jag har känt likadant. Det fanns ingen anledning till att dra ut på det och det finns heller inget som säger att det skulle gå lättare den här gången.

Men nervöst är det, jag vill bara undvika att hamna i stressfällan av att inte bli gravid så det får bli som det blir.  Just nu är största orosmomentet första mensen!

Tänker att jag kräks lite...

Nervös men det känns ändå bra, idag tas spiralen ut 14.10.

.....å allt är en hemlis för vi vill slippa tjat från våra föräldrar, syskon och släkt.