Jag kan tänka mig att vissa kanske tycker att jag går för fort fram, att jag velar ganska mycket. Jag brukade vara sån men har lärt mig att jag inte kommer att komma fram till bättre svar bara för att jag funderar en massa på hur vad och varför, så ja...lite spontant sådär så togs spiralen ut.
Vi har haft den här diskussionen ganska många gånger och vi har båda velat men kanske tyckt att det varit lite för tidigt, vi har haft ett missfall och diskuterat även det. I början pratade vi om vad vi ville och hur vi ville ha det, det fanns/finns ingen tid att slösa när vi är på samma sida.
Vi har dock kanske väntat av respekt för vad X-mannen skulle tycka och för att kunna vänja in sonen vid allt, gällande sonen så har vi gjort helt rätt men gällande x-mannen så hade vi inte behövt ta hänsyn till honom överhuvudtaget. För jag vet att när den tiden kommer så skiter x-mannen helt i vad jag skulle tycka och tänker om hans val, det enda som kan störa mig är att han aldrig tar hänsyn till sonen. Han försöker inte ens sätta sig in i hur sonen skulle känna det och det har han bevisat några gånger.
Man är ju även fullt medveten om att det inte bara är att försöka få barn med någon men av någon anledning så känner jag mig mycket bättre, tryggare och lugnare tillsammans med pojkvännen. Allt känns bra även om vi har en del vi behöver öva på men vem har inte det?
Det känns inte som ett hinder och på bara ett år har vi kommit ganska långt.....
Jag funderar även lite på hur jag ska göra med den här bloggen för den har fyllt sitt syfte och det känns kanske inte som att jag kommer att behöva den snart, kanske borde jag göra en bok av den för det som står här är mina tankar och mitt arbete att komma över skilsmässa och det faktum att jag blev kär i någon annan under tiden jag var gift.
Vi får se....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar