8 Dagar kvar

Smärtan har släppt men är fortfarande lite svullen om magen, inget speciellt. Däremot har jag en grym träningsvärk på båda sidor av mage.

Igår var det även dags för x-mannen att hämta sonen från dagis, han gör detta varje torsdag min vecka för att "skapa" ett band med sonen. Jag har räknat på det och jag har sonen 19-20 dagar/månad medan x-mannen har sonen 10-12 dagar/månad så det där bandet mellan far och son ger jag blanka fan i nu, jag har verkligen försökt få x-mannen att förstå vad han behöver göra och han verkar inte ett dugg intresserad så jag försöker ha sonen så mycket jag kan för att jag vill och för att jag vet att sonen inte vill vara hos sin pappa.

Igår lämnade han sonen och eftersom att jag nu har fått honom till att utöka tiden från 16:30-18:00 till 16:30-19:00 för att dem ska kunna äta kvällsmat ihop så var sonen ombytt och klar när han kom hem, det som känts konstigt dem två senaste gångerna är att x-mannen liksom står kvar i hallen. han ger inga tecken på att han ska gå utan jag måste säga till sonen att han ska säga hej då till sin pappa. Då går x-mannen efter en kram och ett hejdå från sonen.

Det känns skumt för jag har inget jag vill prata med x-mannen om, jag har ingen lust alls att släppa in honom i mitt liv mer än nödvändigt och för saker som bara gäller sonen. Ändå står han kvar och försöker tafatt konversera ungefär som om vi var bästa vänner, jag vill bara att han ska gå för det känns konstigt.

Sen är det även väldigt konstigt att så fort x-mannen gör något dumt så ska jag glömma det på 3 sek och sedan ska allt vara helt fantastiskt och när det inte fungerar på det sättet så blir x-mannen sur och jag är en bitterfitta som är jobbigt långsint.
Är det konstigt att man fått ta en hel del skit i några år och inte sagt något men när man får nog säger vad man tycker?
Jag har ingen rätt längre att vara sur på honom när han gör idioti saker, jag ska bara förstå hans jobbiga situation och lösa sakerna åt honom. Än har han heller inte sagt något om semestern, jag har sagt att han kan fundera på det och komma med ett förslag så jag avvaktar...
Förr eller senare så måste jag ändå prata om det för jag vill träffa sonen nån gång under hans semester med x-mannen......