Jag vet inte riktigt vad jag ska göra längre....

Hur jag än gör så känns det inte bra, sonen vill inte vara hos sin pappa och han protesterar högljutt. Hans pappa verkar mest tycka synd om sig själv och jag står nu i mitten av allt. D börjar bli mer och mer irriterad över X-mannen inte tar sitt ansvar och gör något och jag känner mig inte längre bekväm med att lämna sonen hos hans pappa.

Jag vill heller inte vara den som styr upp allt samtidigt som jag gärna vill vara med sonen så mycket jag bara kan, idag kändes det som att jag får ta över även om vi var hos X-mannen. Det är en tunn gräns och jag vet att X-mannen mer än gärna slipper ta tag i saker. Han har fortfarande inte gjort något med sonens rum, det ekar där inne. Frågan är om han nånsin kommer att göra något eller om han kommer försöka få mig till att göra det, det känns som att jag återigen måste vara med för att något ska hända och jag vill vara där för sonen men inte för X-mannen. Man kan ju tycka att han borde förstå vad det är han måste göra men det verkar som att han är för upptagen med sig själv. Jag kan inte säga något heller för han lyssnar inte, återigen en tunn gräns och jag vill inte ha något bråk. Så hur göra!??

känns bättre....

det verkar som att det vänt och att det är på rätt väg vi är på nu, sonen var på strålande humör och satt mer än gärna med sin pappa i soffan. nattningen går fortfarande sådär men sådana saker brukar ge sig efter ett tag, vi har nu sagt att vi kör en utvärdering efter sommaren och bestämmer då om hur vi ska gå  vidare.
i övrigt så planerar jag en kusinträff, jag saknar dem alla jätte mycket och det är dags att presentera D för alla.

Frugan F: jag har problem med att kommentera både på min blogg och din men jag tror att det är bugg och som har med min telefon att göra. surfar bara på mobilen nu för tiden för jag hinner inte med något,annat. allt går väldigt snabbt. men allt är bra, jag tänker på dig massor. jag hoppas att allt känns bättre och,att du är på god väg i sorgearbetet. stor kram till dig

Ny vecka med sonen....

Jag har ingen aning om hur allt kommer att gå, jag hoppas bara att X-mannen lyckas bygga upp ett bra förhållande med sonen. Mötet på BVC gick bra men jag vet inte om det gick in i hans huvud, han har en del att ta tag i men jag är rädd för att han återigen kommer att falla tillbaka i sina gamla spår.

Jag har sagt det flera gånger till honom att det här med att skapa ett förhållande till sonen är hans ansvar och inte mitt, jag kan hjälpa till genom att träffa honom med sonen en gång i veckan. Sonen kommer även att ha med sig sitt favorit mjukisdjur mellan hemmen för att ha något som är konstant och "hemma".

Mer kan jag inte göra för jag vill inte att det blir så att jag tar över yta. jag vill att pappa och son ska ha det roligt tillsammans och att X-mannen inser vad han måste göra. Annars kommer detta att bli mycket jobbigt för oss båda och tillslut kanske X-mannen ger upp. Min farhåga är då att jag ska få skulden för det, så.....vi provar detta ett tag. D är väl måttligt road men han,förstår varför och säger själv att det är bra men också att X-mannen får ta sig i kragen och se längre,än,bara till sig själv.

BVC besök

imorgon är det dags att prata med BVC om sonens reaktioner mot sin pappa, det är hemskt att lämna honom när han är så ledsen och uppgiven. Jag tror att jag vet varför han beter sig så här men jag vet att X-mannen inte är beredd att höra det från mig så kanske BVC säger det jag tänker.

Jag fick se sonens rum hemma hos hans pappa igår och det ekade i det lilla vita rummet, det fanns inte mycket mer än en säng och en hylla. inte mycket leksaker fanns heller så jag förstår om han tycker att det är tråkigt där, jag undrar bara när X-mannen ska fatta att det behövs lite mer än att bara vara synlig för sonen.

Sonen har inga problem med andra människor som han träffar, det går jätte bra med D och med sonens fadder men så fort han ser sin pappas bil så blir han jätte ledsen och panikskriker. det är inget sunt beteende och jag hoppas nu att BVC kan hjälpa oss på vägen, det känns som att X-mannen är nära att ge upp. han är inte känd för att kämpa för saker utan vill ha allt serverat, men vill han ja en sund relation med sin son så är det mig dags att börja engagera sig och kämpa.....annars riskerar han att förlora något mycket värdefullt.

Sonen har panik och ångest....

Igår var en jobbig dag, det räcker alltså att sonen det sin pappas bil för att han ska få panik och börja stor gråta. ikväll har det varit riktigt jobbigt, han vill inte sova och absolut inte i sin säng. jag går absolut inte lämna honom så han har somnat nu i min säng men av ren utmattning efter allt gråtande. Det skär i hjärtat av att inte kunna göra något, jag vet heller inte vad det är så imorgon ringer jag BVC. Vi får helt enkelt ta hjälp av en läkare för att det är inte bra att sonen mår så här dåligt.

:-)

Det är som ett hugg i hjärtat!

Sonen vill inte vara med sin pappa, det är tydligen problem vid hämtning på dagis. Idag möttes vi upp för att vara på sonens dagis då dem hade en liten sommarfest och sonen fick panik och började storgråta så fort han fick se pappas bil. Han trodde nog att han skulle följa med pappa hem, han fick under kvällen inte röra sonen. Det är klart att det gjorde ont på X-mannen och ont i mig för jag vet inte varför sonen blir sån här. Han klamrar sig fast i mig och vägrar släppa, det är jätte jobbigt.

X-mannen följde sedan med hem och efter att sonen lagt sig så pratade vi rutiner och vi har samma förutom att jag inte har någon sovstund på helgerna efter lunchen. Jag är också ute hela dagarna när det är fint väder.

Kanske handlar det om att X-mannen inte leker med sonen, inte engagerar sig tillräckligt och sätter hellre igång en film till sonen än hittar på något tillsammans med honom.
Jag känner snart att jag måste göra något för det är jätte jobbigt att se sonen så ledsen.

Bootycall

efter sexsms på jobbet så blir det ett bootycall vid 20:00, visst är det romantiskt när man bestämmer dag och tid.
Han kan sina grejer om man säger,så!

första bråket!?

jag tror att det blev större än vad det är, så ikväll ska det redas ut tydligen.

Ibland förstår jag honom inte alls!

Är han arg för igår?
Ibland verkar han vara så kall och likgiltig!

ibland vill man ha sin egentid!

Både jag och D gillar att hitta på saker och vi har roligt men ibland vill jag bara ha min egentid, som ikväll. jag vill pyssla hemma, dricka cola och äta ostbågar. Ibland känns det som att D blir rastlös, att han vill att det händer saker hela tiden och då vill jag bara skicka iväg honom. jag älskar honom jätte mycket men han behöver göra saker själv.....utan mig och jag behöver vara utan honom. Det är så det ska fungera i ett förhållande, man är vi och man är jag!

Jag vet att vi vet vad vi vill ha, vi vill samma saker och det handlar inte längre om om vi flyttar ihop utan när.
Jag skulle kunna flytta ihop med honom nu och starta en familj, jag vill ha ett barn till och jag vill ha det med honom. Anledningen till att jag väntar är att jag vill ta vara på den tiden jag har som ensam, tillsammans med monstret. Ha friheten att göra vad jag vill utan att tänka på den jag bor med, jag håller fortfarande på att bygga ihop min lägenhet. Anpassa den till mig, inreda den som jag vill och sedan bara ha det bra innan jag gör plats för D.
Ibland känns det som att han inte riktigt förstår detta, att jag vill vara utan honom utan att det betyder något.
Vi är oftast hemma hos mig, jag är väldigt hemmakär och jag är medveten om det. jag har lite dåligt samvete över att vi knappt är hemma hos D men mina saker finns inte där.....