Både jag och D gillar att hitta på saker och vi har roligt men ibland vill jag bara ha min egentid, som ikväll. jag vill pyssla hemma, dricka cola och äta ostbågar. Ibland känns det som att D blir rastlös, att han vill att det händer saker hela tiden och då vill jag bara skicka iväg honom. jag älskar honom jätte mycket men han behöver göra saker själv.....utan mig och jag behöver vara utan honom. Det är så det ska fungera i ett förhållande, man är vi och man är jag!
Jag vet att vi vet vad vi vill ha, vi vill samma saker och det handlar inte längre om om vi flyttar ihop utan när.
Jag skulle kunna flytta ihop med honom nu och starta en familj, jag vill ha ett barn till och jag vill ha det med honom. Anledningen till att jag väntar är att jag vill ta vara på den tiden jag har som ensam, tillsammans med monstret. Ha friheten att göra vad jag vill utan att tänka på den jag bor med, jag håller fortfarande på att bygga ihop min lägenhet. Anpassa den till mig, inreda den som jag vill och sedan bara ha det bra innan jag gör plats för D.
Ibland känns det som att han inte riktigt förstår detta, att jag vill vara utan honom utan att det betyder något.
Vi är oftast hemma hos mig, jag är väldigt hemmakär och jag är medveten om det. jag har lite dåligt samvete över att vi knappt är hemma hos D men mina saker finns inte där.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar