Avreagera sig...

Jag har blivit mer bitter och missunnsam, jag har en enorm ilska mot min x-man och tycker att han bara förtjänar bajs.
Han är ett ämne som gör mig förbannad och jag blir arg på mig själv.
Hur fan tänkte jag när jag ville ha barn med det där äcklet,  hur kunde jag tro att han var mannen i mitt liv.
Varningssignalerna fanns ju där hela tiden, jag måste ha totalt stängt ner allt.

Idag är jag arg....
Jag är arg för att han struntar i sin son, att han åkte på utlandsemester med nya flickvännen utan att bry sig om mina planer. Att det var så jävla viktigt att han skulle kunna skypa med sonen men första samtalet är idag och dem kommer hem nu på söndag, att hans son betyder så lite för honom att han skiter i konsekvenserna.

Jag hatar att gå ifrån min son när han skriker och gråter och säger - lämna mig inte mamma!
Det är det värsta samtidigt som jag måste göra pappaveckan rolig och verka glad och engagerad, att jag måste förbereda en hel jävla dag inför en lekstund med pappa för att 10 min innan få ett sms där han bara avbokar allt.

Det känns som att jag ljuger för min son, det känns som att jag vill att x-mannen helt försvinner från våra liv. Det är en sån dag idag.