Att prata mer med X angående mina tankar och vad jag tycker är jobbigt med att inte bli gravid underlättade enormt.
Hans förra flickvän fick missfall men kände inte att hon fick något stöd av honom, i mitt fall kände jag att jag fick en massa stöd.
Jag sa att det blir jobbigt, förklarade hel processen och väntade mig att jag skulle krascha helt när vi kom hem.
Istället fick jag kärlek och förståelse och kraschade inte alls, jag kom över det fortare och hanterade det hela helt annorlunda än första gången. Kanske för att jag redan varit där och vet hur jag mår och reagerar men allt det utan stödet från min partner, nu fick jag det jag behövde när jag behövde det.
Det gör skitont men inte alls på den nivån som innan och bara det att han förstår underlättar, man lär sig av sina misstag och erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar