Att jag återigen bara bet ihop och försökte vara som vanligt när jag egentligen bara ville gå sönder, total kaos i kroppen på vägen dit. Ångesten blev mer påtaglig ju närmare vi kom....
Att jag bara inte lärt mig hantera det på ett bättre sätt, att jag hatar att vara den där människan som missunnar och är bitter. För det är ju inte sån jag egentligen är, jag hatar att alla känslor bara kommer tillbaka så där utan förvarning och att jag inte kan få dem att försvinna.
Jag vet ju att det är totalt onödigt att känna så som jag känner och att det faktiskt är ok att ha alla dessa känslor men jag tycker ändå inte om det, jag tycker att det är jobbigt att inte glädjas med nära vänner över en sån här jätte rolig och fin sak.
Jag tycker att det är jobbigt att tvinga sig själv till ögonkontakt för att slippa se det andra för det andra får mig att känna mig misslyckad och väldigt ledsen, även när jag inte vill.
Jag tycker att det är jobbigt att känna att dem känner av stämningen för dem vet ju hur det har varit.
Idag var en konstig eftermiddag.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar