Jag försökte tala om för honom hur jag känner mig när han reagerar så starkt på vissa saker men det jag fick tillbaka var bara att vi har helt olika uppfattningar om vad starka reaktioner är.
Vilket i sin tur gjorde att jag inte kände att jag togs på allvar riktigt, att det jag känner är löjligt.
När detta häftiga humöret kommer fram blir jag liten, mitt 10 åriga jag kommer fram och mina reaktioner är densamma som 10 åringens. Jag vet ju varför jag gör så, det är mitt försvar som jag haft mot min pappa sen flera år tillbaka. Jag har gjort så mycket jag kunnat för att inte bli som honom och jag har tagit all hjälp jag kunna få, men det här var jag inte beredd på alls och har reagerat utefter det. ......
Så hur gör jag nu!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar