Tid hos barnpsykologen

Imorgon har jag tid hos barnpsykologen för att diskutera sonens förhållande till sin pappa och jag hoppas även på att jag får tips och råd på hur jag ska betee mig och göra för att sonen ska inte ska bli så ledsen.
Detta är också ett steg i den riktningen som jag vill att det ska åt, jag vill att allt ska vara dokumenterat, jag vill att det ska uppmärksammas och jag vill och måste ha hjälp med detta för jag klarar inte av det själv. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra för att motivera sonen till att det är kul hos pappa.

Så det här är första steget....
Jag vet att detta kommer att komma tillbaka och bita mig i röven nån gång, det kommer heta att jag gjorde detta med flit och att det är/var en uträknad plan till ensam vårdnad.

Motfrågor på det...
1) Varför gör inte X-mannen något själv åt denna situationen, har tycker ju att det är jobbigt han också. Tyvärr så suckar han bara och håller sig undan.
2) Varför ska jag ta tag i något som x-mannen borde göra, det borde vara i hans intresse att ta reda på vart hjälpen finns.
3) Jag talade redan om i december att jag kommer att prata med BVC och Socialen om detta så x-mannen vet men jag tror att han har glömt.
4) Han lever i något slags rosa skimmer nu och allt handlar som vanligt bara om honom, om sonen nu är ledsen så går det säkert över så varför engagera sig liksom. Varför är då x-mannen och hans nya flickvän viktigare än hans egna son?

Ibland känns det som att x-mannen vill ha delad vårdnad för att komma åt barnbidraget, ibland känns det som att han inte bryr sig att sonen är mest hos mig och han har absolut inga problem alls med att låta mig ta sonen när som helst, var som helst och hur som helst.

Det må vara en plan och den står jag för, x-mannen har all rätt i världen att säga - Nej, jag skulle vilja umgås med sonen och göra xxxx.
Men det kommer han inte att göra och jag kommer sen att få höra att han sa ja bara för att vara snäll mot mig, det kanske stämmer till viss del men 80% är bullshit. Jag har levt ihop med den här människan i över 11 år jag vet för jag blev behandlad på samma sätt.