Det här kommer att kunna användas mot mig själv

Mötet med barnpsykologen gick bra, jag tror att det kan vara bra att ha en annan mellan mig och x-mannen. Det är redan infekterat, jag kan i princip inte göra något alls som skulle kunna uppfattas som stötande mot honom för då tar han illa upp och har förutfattade meningar.
Bara genom att informera honom om vad jag har gjort idag och att psykologen vill prata med honom också gjorde att han blev småsur, jag var ändå noga med att påpeka att det är frivilligt och då fick jag ett snäsigt svar tillbaka att det visste han väl.

Den 20 februari ska vi alla träffas, jag har sagt att det nog är bättre om psykologen träffar x-mannen själv först för att kunna höra hur x-mannen upplever och känner det.

Vi pratade mycket om vad min osäkerhet bottnar i och det är helt enkelt att jag inte litar på x-mannen, jag litar inte på att han ger allt för sonen vare sig det är materiella ting eller emotionella. Det kan låta tragiskt men så är det, jag har alltid fått tala om för x-mannen vad han ska göra, när han ska göra det och hur han ska göra det. Han har stått handfallen och frågat vad blöjväskan ska innehålla, han orkade inte tänka själv.
Jag har kanske tagit kommandot lite för ofta och jag blev van vid det, jag är fortfarande van men jag jobbar på att släppa det. När sonen är hos x-mannen så ska jag inte bry mig, han gör på sitt sätt och jag gör på mitt sätt. Hur vi ska kunna ha en fungerande förhållande till varandra vet jag inte för jag kan heller inte lita på att x-mannen faktiskt lyssnar på mig, exempel är ju det här med jourdagis. Sen vilka kläder och annat får jag strunta i, allt som har med sonen att göra på x-mannens veckor får dagis ta med x-mannen och jag har slutat påminna x-mannen om att han ska träffa sin son.

Allt detta har resulterat i att jag har sonen mer än x-mannen, jag har frågat och bokat dagar fram till påsk nu och för x-mannen  var det inga problem alls. Jag vet att detta kommer att komma tillbaka och bita mig i röven, det kommer att heta att jag frågade, jag ville ju ha sonen så vad nu än problemet blir av detta så är det enbart mitt problem. Vi hade ett tag att x-mannen kom och hämtade sonen efter dagis en dag under min vecka men när jag slutade påminna x-mannen så slutade han med det också, sen blev han sjukskriven för depression hela november och så fick jag sedan höra det ett par gånger tillsammans med att hans ekonomi är så dålig.
Varför kan han då gå ut och äta middag på restaurang med vänner och hur kommer det sig att han har råd att ta bilen upp till sundsvall samt bo på hotell på vägen upp??
Rimmar lite dåligt va!?

Det är mycket som inte stämmer med den mannen och nä jag känner mig inte trygg med att sonen är hos någon som har en reaktionsförmåga som en sengångare, tänker på sig själv först och langar mer än gärna över sonen på farmor så ofta han kan. Han ser sin son som ett jobb, ett jobb som man kan vara ledig ifrån men du är aldrig ledig från dina barn.