Sonen ser inte lycklig ut...

Det gjorde ont i hjärtat igår, bilden som jag fick av sonens farmor. Min son såg inte glad ut.....

Å jag tycker ändå att det är viktigt att sonen har ett förhpllande till sina farföräldrar och sin pappas sida men han ser inte lycklig ut, det gör ont i mig varje gång jag måste lämna honom. När han gråter och när han skriker Inte pappa!

Besvikelsen i hans ögon när jag går ifrån honom för det är så det känns, det känns som att jag vill vända om och ta med honom hem. Säga att jag bara skojade om att lämna honom hos hans pappa och sedan lova att jag aldrig ska göra om det igen.
Jag kommer att ringa bvc och socialen i januari och sätta igång en utredning,  jag tror inte att det är bra att ett barn skriker, gråter, hyperventilerar och skriker Inte pappa!

Jag läser säkert in för mycket i det hela

Men det är ingen tillfällighet att en viss "kompis" har kablat ut bilder på min x-man och hans nya flickvän på både instagram och Facebook,  så jag har slutat följa henne. Inte på grund av bilden men på grund av att människan är så fruktansvärt negativ att jag bara vill ge henne stryk.

Bilden? Ja den ser mest mesig och desperat ut och jag trodde att jag skulle känna något, det är ju alltid svårt att se sitt X med någon annan. Så mycket skit jag fick när jag lade upp bilder på D och sonen ihop men det här gör tydligen ingenting. Jag var fruktansvärt okänslig då och bilderna visade bara D och sonen ihop....ungefär som en kompisbild, känns ju skönt att jag får tillbaka den respekten jag gett.

Nu är det bara så att jag har annat att lägga min energi på, jag hoppas att x-mannen är lycklig och att han mår bra. Han är dock för negativ för mig,  orka hålla på och tycka synd om sig själv.

Idag

Det här med att hämta sina jävla prylar...

Ja hur gick det egentligen, jo skiten är fortfarande kvar på min vind och i mitt källarförråd.
Kommer påminna honom när vi träffas på sonens dagis julfest, kan bli kul...

Hur det känns...

Med tanke på allt som hänt så känner jag mig starkare men vissa saker gör mig fortfarande ledsen och kommer åt mig.

Nu det senaste har tre event skapats av gemensamma vänner där alla av deras vänner är inbjudna.....alla utom jag. Jag fattar att dem har valt sida men att det är så lätt att döma ut någon som man har umgåtts med innan i flera år, jag har fortfarande inte gjort något mot dem. Det som hände är mellan mig och x-mannen.

Jag vet att det säger mer om dem än mig men det gör fortfarande ont.

Nu har x-mannen även hittat en ny och nog för att jag är bitter efter allt som hänt så unnar jag honom detta, jag hoppas att hon gör honom så glad att han slipper sina antidepressiva och kanske......kanske kan han se att det han behlver göra är att bygga på sitt band med sonen.

Jag hoppas nu bara att hon är en sådan person som kan bli en trygg punkt för sonen, en sån sak kanske kan hjälpa till med att få sonen att trivas hos sin pappa!?
Eller tänker jag fel nu?

Självklart är jag samtidigt orolig för att x-mannen ska gå upp helt i sitt nya förhållande och glömma sonen eller bara göra det han måste när han har sonen, hon kanske inte vill ha barn eller att x-mannen låter sonen träffa henne för tidigt för att sedan göra slut.

Jag må tänka för mycket och är kanske lite för mammig....

Kanske blir det lugnt nu!?

X-mannen har hittat en ny tjej, det förklarar en hel del. Han har hela tiden velat träffa sonen minst en gång i veckan men nu har det varit tyst i några veckor, nu förstår jag varför.

Men jag unnar honom det, hoppas bara att han kan mogna till lite och må bättre.