X-mannen är sjukskriven till den 3 november, vi pratade lite om hur saker ska gå till och sonen stannar hos mig denna veckan och nästa. Däremot kommer han att hämtas från dagis av sin pappa tisdag-torsdag, detta för att dem 2 ska få sin tid tillsammans. Även om jag vet att arbetet som vi gjorde under sommaren är förstört så vill inte jag vara den som får skiten när sonen inte vill vara hos sin pappa. Det känns bra på ett sätt att jag hördes denna gången, jag sa än en gång rätt ut att jag inte är bekväm med att sonen är hos x-mannen när han är så påverkad av tabletterna som han faktiskt är, om reaktionsförmågan var dålig innan så är den ännu sämre nu och det går inte när man måste ta hand om en 2.5 åring som är full av energi.
Det stör mig däremot att x-mannen tjatar om att han vill ha tid tillsammans med sonen när han till helgen har planerat att farmor ska hämta sonen och ha honom hela helgen för att x-mannen ska kunna gå på konsert och dricka. Det låter illa i mina öron och jag har svårt att ta honom på allvar.
Jag har även satt stopp för hans försök att använda mig som någon psykolog, jag varken vill eller orkar och det är faktiskt inte upp till mig längre att se till att han mår bra. Mitt intresse och prioritering 1 är sonen!
Jag har även tur som har en sån underbar man, familj och vänner. Alla ställer upp på det sätten dem kan och jag uppskattar det så otroligt mycket, svårt att få orden att räcka till men ni betyder allt för mig.
I övrigt så mår jag ganska bra, försöker att ta tag i stressen ordentligt för att undvika att jag kraschar igen. Jag måste få vardagen att fungera på ett så bra sätt som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar