Hela veckan har varit kaos...

I måndags lämnade jag av sonen som vanligt, hans pappa skulle ju hämta honom då det var hans vecka. 10:45 får jag ett samtal från min före detta svärmor som talar om för mig att x-mannen har fallit ihop på jobbet och ligger nu på sjukhuset, samtidigt har dagis ringt och sagt att sonen är sjuk och behöver hämtas.

Så jag delade upp det, jag sa till min före detta svärmor att hon kunde åka upp till x-mannen och så tar jag och hämtar sonen. Informerade alla på jobbet om att jag måste vabba, dem närmaste kollegorna fick den verkliga anledningen.

Kommer till dagis och får hem en liten grabb med över 40 graders feber, runt 12:00 spyr han på grund av febern och efter detta sov han i stort sett hela dagen. Min x-man ringde på eftermiddagen och talade om för mig att min före detta svärmor kommer och hämtar sonen snart för att x-mannen vill träffa honom.
Det visade sig att x-mannen har fått en panik attack och som hans mamma sa- allt har väl kommit ikapp honom nu.

Sagt och gjort så pratade jag inte mer med honom då han hela tiden bara ville ha piller så han slapp ångesten, i mina öron lät det snarare som att han inte kommer att kunna ta hand om sonen. Jag fick ringa min före detta svärmor och förklara för henne att sonen stannar hos mig, att han har hög feber och har spytt och att jag inte släpper iväg honom nu. X-mannen kan ju ändå inte ta hand om sin son och att det var bättre att före detta svärmodern kunde ta hand om x-mannen istället så tar jag sonen.

Så blev det och så har det varit, jag har haft sonen hela veckan, igår kväll ringde x-mannen och ville hämta sonen efter dagis idag. Eftersom att det var så snabbt bestämt känns det som att han bara kommer och rycker sonen ifrån mig.....samtidigt så är det ju hans vecka även om han inte kan ta hand om sonen. Dem kommer dock att vara ute hos före detta svärmor och svärfar så jag vet att sonen kommer att ha det bra, det jobbiga var i morse när han blev jätte ledsen bara av att ta på sig kläderna som hans pappa har köpt till honom ( jag vågar inte ha "mina"kläder på sonen när vi byter för jag får inte tillbaka dem). Han blev helt skogstokig och höll hela tiden på att ta av sig kläderna, det resulterade i att jag fick bära ner en skrikandes och gråtandes son till dagis iförd endast en fleecetröja, byxor och strumpor.

Är min son verkligen så mammig?
Det här är jätte jobbigt och jag känner hela tiden att jag inte vill ha med x-mannen i bilden alls men så kan jag ju heller inte göra, vet inte riktigt hur jag ska hantera allt.
Nu är x-mannen sjukskriven också, det betyder att jag har sonen mer och det i sin tur bör medföra att jag ska ha barnbidraget.
Allt jag säger nu är ganska känsligt och jag kommer alltid att vara den elaka x-frun.