Här svänger det fort mpste jag säga, igår pratade jag och x-mannen i 2 timmar i telefon. Det var allt mellan himmel och jord men mest om separationen och det faktum att han har funderat en massa och hade frågor därefter.
Hur det kom sig att det gick så snabbt för mig att "hitta" D och om beslutet som togs.
Jag svarade så gott det gick men för att undvika bråk och att såra honom ännu mer så kanske jag vred lite på sanningen. Jag tycker dock inte att han har någon nytta av att veta allt utan skulle nog bara må sämre än vad han redan gör, jag tycker inte synd om honom men jag förstår honom. Förra våren började jag fundera, hela sommaren och hela hösten. Det var inget lätt beslut men jag tror ändå och hoppas att det var det rätta, jag hade känslor för någon annan men han var aldrig med i beslutet och det känns skönt för mig.
Jag sa till D att det inte skulle bli något förhållande, jag behlvde vara själv. Han blev arg och trött på mig, förstår det också. Sen blev det som det blev, jag blev stormförälskad och fattade inte själv vad som hände. Det handlade inte längre om att bara ligga utan om att jag faktiskt efter 3 månader älskade D väldigt mycket!
Jag kan fortfarande tycka att det är synd att jag och x-mannen inte kunde lösa våra problem men han såg heller inget problem. För honom var allt bra, han hade bara en gnällig fru. För mig var det outhärdligt, jag kände mig varken älskad eller uppskattad och det faktum att x-mannen inte ville hitta på saker med mig och sonen drog allt till sin spets.
Det jag bearbetade då med min underbara vän som bollplank är det som x-mannen bearbetar idag, han är ledsen men han har också insett vad det var jag menade.
Samtalet var bra och det kändes skönt, nånstans så hoppas han nog på att det inte ska hplla mellan mig och D. Han sa det till och med rätt ut och det är ok, han får känna så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar