Veckorna kommer och veckorna går!

Det går i lagom takt och snart är väl november förbi också, det går alldeles utmärkt hemma och jag inser att jag kommer att sakna mannen när han är borta. Men det är ändå det bästa beslutet och det är vi båda överens om, ska vi lyckas rädda något så är det nog så här vi måste göra.

Han har nog hittat en lägenhet, den ligger en bra bit bort så det blir inget gångavstånd. Kanske lika bra det!
Jag upplever att jag vacklar lite gällande beslutet om att flytta isär men känner mig ändå nöjd med det, jag vet inte hur han känner för mig längre. För det mesta känns det som att vi är väldigt bra vänner och chansen att vi kan fortsätta att vara det är stor.

Det enda jag saknar är att han tar i mig, vi är alltid på var sitt håll oavsett vad vi gör. Kollar vi på film så sitter vi i varsitt hörn, är det inte då man kan passa på att mysa lite!? Bara hålla om varandra och njuta av filmen eller vad som nu är på tv!?
Han gör det inte längre och har inte gjort det på ett bra tag, så därför undrar man om han verkligen älskar mig.