make over

jag kände att det var dags att göra nåt, denna veckan verkade vara perfekt för förändringar. Tiden har gått fort och snart är det söndag ingen, då får jag träffa mitt monster ingen. planerna för nästa vecka har redan tagit form och jag hoppas att vädret håller i sig så man kan vara ute lite oxå.

Vad jag vill....

Fru F frågade och jag vet inte riktigt än, men jag känner att jag dras bort från P hela tiden. Jag trivs så bra med att vara ensam men det kan ju oxå bero på att jag inte har varit ensam på väldigt länge, X som jag umgås med gör mig glad och det blir spontant.
Jag blir pirrig när jag jag tänker på X.

Samtidigt kan jag inte riktigt skilja på mina känslor, är dem riktiga eller finns dem bara för att jag inte får det från P!? 
Hur jag än gör kommer P att bli sårad och ledsen för just nu känns det som att jag inte vill vara med honom längre.

Igår var vi på föräldramöte, han kom in med röda ringar runt ögonen och såg ut som ett vrak. Han var avståndstagande och verkade tycka synd om sig själv, lägenheten såg ut som ett bombnedslag och det stod en massa öl på diskbänken. Han hade haft pokerkväll med några kompisar men jag kan fortfarande tycka att man kan hålla sig nykter eftersom att man måste vara körduglig om det skulle hända något. 
Igår var han helt känslokall men det syntes på honom att han tyckte att allt var jobbigt, jag blir förvirrad samtidigt som jag även vet att P aldrig kommer att ändra på sig för han tycker inte att han gör något fel.

Jag vet inte riktigt hur mer tydlig jag ska vara för att han ska förstå vad det är jag menar.....

svar på mailen

jag har fortfarande inte fått något svar på min fråga - borde inte vara så svårt att veta om han vill vara med mig eller inte.
tanken att han blev sur eller,ledsen finns ju så klart men uppenbarligen så mår jag bättre än vad han gör.

En mailkonversation

 C

Det borde inte vara så svårt om du verkligen ville vara med mig

  P

Jag vet, gör ju inget annat än att tänka på det.

Så jävla svårt bara, men det kanske bara är jag.

 C 

Ja det var väl allt? Vore ju bra om du kunde komma underfund med allt så vi inte vet någonting alls efter dem här veckorna.

Du måste väl ändå ha funderat på hur det skulle funka att bo isär

Fortsätta att bo ihop

Vill du vara med mig

Vill du ha mig?

 P 

Jag vet inte… allt typ.

 C 

På hur du känner och hur du vill ha det eller skulle vilja ha det?

 P 

Ja.

Allt känns väldigt förvirrat och underligt just nu…

 C

Det är bra, har känts skönt att ha ensamtid även om jag saknar monstret.

Har känts ovanligt att inte behöva tänka igenom så mycket under veckan, vara mer spontan.

Tror att det här är bra, så får vi fundera på hur vi vill ha det!? 

P

 Hemma är han som vanligt… pratig å busig typ. J

Jag mår väl ok.. går lite fram å tillbaka typ. Hur mår du själv?

 C

Hur är han hemma då?

Och hur är-och mår du?

 P

Ja, det är ju inte omöjligt.

 C

Då har han börjat med det nu för det var inget alls förra veckan, han var superglad.

Han kanske känner av förändringen hemma!?

 P

Ja… han var väldigt ledsen i måndags när jag lämnade honom. :-/

 C

Har börjat bli ledsen den här veckan?

 P

 Ok.

Nä jag förstår det. Han blir aldrig så ledsen när jag drar, förutom när jag lämnar honom på dagis.

 C

Vore snällt, mamma och tobbe hämtar mig utanför gymmet 17:30 så går jag in till dagiset så länge

Medan dem går upp. För min del så går det jätte bra, saknar monstret bara och det var inget roligt att lämna

Honom när han blev så ledsen.

 P

Hej.

Ja, det finns pålägg hemma.

Mjea, tror att det har kommit en avi hem, ska försöka komma ihåg att ta med mig den.

Jodå, allt har gått jättebra. Hur går det själv?

När kommer Moa & Tobbe upp då?

 C

Jag har fixat frallor till mamma och Tobbe som dem kan äta ikväll när dem passar monstret, finns det pålägg hemma?

Har det kommit något paket till mig så får du gärna ta med det eller avin ner.

Har allt gått bra?

1

Det första inlägget på en ny hemlig adress, jag ska försöka att förklara hur allt ligger till och det kunde jag inte göra på min gamla blogg. Den gamla bloggen ska jag istället försöka omvandla till en bok, spara den vill jag göra då den är ett sådant stort kapitel i livet.

Att komma fram till vad man vill med livet!
Jag trodde att det skulle vara vi 4-ever & ever och det kanske det blir oxå, men det senaste har det varit alldeles för jobbigt och för krävande. Kärleken försvann någonstans på vägen.
Ingen av oss orkar och jag kan ärligt erkänna att jag har gett upp, jag känner till och med att jag börjar dras åt ett annat håll.

Det jag inte får från P får jag från någon annan!
Förstå mig rätt nu, jag är inte otrogen.....men jag känner sådant som jag inte har känt på länge. Jag har hittat någon som gillar samma saker som jag gör, någon som hittar på saker och som inte kommer på en massa ursäkter till varför inget händer. Antingen är det brist på fantasi eller så finns inte viljan, vilket som så är det förödande för ett förhållande när den ena känner att man inte betyder något för den andre.

Vi har haft otaliga diskussioner om morgonrutiner och rutiner överhuvudtaget, jag menar på att man inte kan ha ursäkten - Jag har jätte svårt för att gå upp på morgonen. Använda den för att skita i att gå upp och låter den andre ta morgonrutinen, man får helt enkelt lära sig att gå upp på morgonen. Varför vill han inte göra det för min skull? Jag vill ju oxå sova lite x-tra på morgonen, det är som om han inte tänker på det för om bara han får så är allt ok. Jag går upp tidigare för att göra mig i ordning, gör gröt till monstret och mig, plockar fram frukosten, går in och väcker monstret och så sitter vi en stund innan det är dags för frukost. P ligger och drar sig i 45-50 min för att sedan gå direkt ut till bordet och sätta sig för att äta.

Vardagarna innehåller dator.......

Kan tycka att det är ok, vi har tur som har 2-3 timmar varje dag som bara är vår egna tid. Det tragiska är att han hellre spenderar dem timmarna tillsammans med sina kompisar via datorn. Sex händer ju nästan bara varannan vecka och då bara i sängen, annars så tar han knappt i mig. Jag känner mig osexig och ful, jag är tjej så jag behöver känna mig åtrådd. Är det så fel?

Jag hoppas innerligt att dem här veckorna får upp ögonen på honom, vi behöver båda tänka igenom allt.