Det första inlägget på en ny hemlig adress, jag ska försöka att förklara hur allt ligger till och det kunde jag inte göra på min gamla blogg. Den gamla bloggen ska jag istället försöka omvandla till en bok, spara den vill jag göra då den är ett sådant stort kapitel i livet.
Att komma fram till vad man vill med livet!
Jag trodde att det skulle vara vi 4-ever & ever och det kanske det blir oxå, men det senaste har det varit alldeles för jobbigt och för krävande. Kärleken försvann någonstans på vägen.
Ingen av oss orkar och jag kan ärligt erkänna att jag har gett upp, jag känner till och med att jag börjar dras åt ett annat håll.
Det jag inte får från P får jag från någon annan!
Förstå mig rätt nu, jag är inte otrogen.....men jag känner sådant som jag inte har känt på länge. Jag har hittat någon som gillar samma saker som jag gör, någon som hittar på saker och som inte kommer på en massa ursäkter till varför inget händer. Antingen är det brist på fantasi eller så finns inte viljan, vilket som så är det förödande för ett förhållande när den ena känner att man inte betyder något för den andre.
Vi har haft otaliga diskussioner om morgonrutiner och rutiner överhuvudtaget, jag menar på att man inte kan ha ursäkten - Jag har jätte svårt för att gå upp på morgonen. Använda den för att skita i att gå upp och låter den andre ta morgonrutinen, man får helt enkelt lära sig att gå upp på morgonen. Varför vill han inte göra det för min skull? Jag vill ju oxå sova lite x-tra på morgonen, det är som om han inte tänker på det för om bara han får så är allt ok. Jag går upp tidigare för att göra mig i ordning, gör gröt till monstret och mig, plockar fram frukosten, går in och väcker monstret och så sitter vi en stund innan det är dags för frukost. P ligger och drar sig i 45-50 min för att sedan gå direkt ut till bordet och sätta sig för att äta.
Vardagarna innehåller dator.......
Kan tycka att det är ok, vi har tur som har 2-3 timmar varje dag som bara är vår egna tid. Det tragiska är att han hellre spenderar dem timmarna tillsammans med sina kompisar via datorn. Sex händer ju nästan bara varannan vecka och då bara i sängen, annars så tar han knappt i mig. Jag känner mig osexig och ful, jag är tjej så jag behöver känna mig åtrådd. Är det så fel?
Jag hoppas innerligt att dem här veckorna får upp ögonen på honom, vi behöver båda tänka igenom allt.
:( Så jätte tråkigt att läsa. Men jag hoppas att du blir lyckligare och får må bättre!? Eller att han får upp ögonen och att det blir bättre mellan er, viktigast av allt är ju att kärleken kommer tillbaka. Alla ska vi kunna få känna oss åtrådda, det bara ska vara så och att dela på rutiner tycker jag hör till när man har skaffat barn tillsammans, man är ju inte själv om saken och alla vill väl få sova en timme längre på morgon eller på helgen.. Jag tror helt ärligt att den annan kan vara bra för dig, någon som uppskattar dig och bryr sig om dig, nu vet jag inte hur P är, men som jag uppfattade det så är denna någon annan som får dig att känna igen!? Jag hoppas iaf på det bästa för dig!!
SvaraRaderaMånga många kramar och tack för adressen! <3
Hej, tack för att jag får förtroendet att hänga med hit.
SvaraRaderaDet är svårt när man tappar bort varandra och vägen tillbaka är inte alltid så lätt. Men ni gör ju något åt saken och det är ju ändå väldigt bra, antingen hittar ni tillbaka eller så går ni isär.
Jag o min karl har varsina jobbiga saker för oss, jag är ingen morgonmänniska och han kan verkligen inte laga mat. Och det är ju ändå rätt stora saker. Så vi kom till slut fram till att jag lagar mat och han går upp på morgonen. Vår kompromiss och det funkar faktiskt. Sen emellanåt får han ju ändå sova och ibland gör han köttfärssås! Men vi ger inte den andra dåligt samvete för att den andra inte fixar den ena biten.