Vi har en hel del att fixa med här hemma vilket stressar upp mig, det känns som att detta lilla krypet kommer att komma tidigare och vi har ingen säng uppsatt, ingen madrass, inga lakan och vi har inte förbrett för blöjbyten.
Jag trodde att sonen vid det här laget skulle ha flyttat in i sitt nya rum och vi skulle vara igång med att renovera vårt blivande sovrum, i det nuvarande får spjälsängen ingen plats och det finns ingen dörr. Alltså kommer det inte finnas så många fler platser för mig att vara på om jag ska mata krypet mitt i natten, vi har då bara köket och där är det inte bekvämt att sitta.
Så då har jag soffan och sängen kvar, karln somnar oftast på soffan så där får jag inte plats och sätter mig med en skrikande unge så väcker jag både honom och sonen.
Så jagar stressad över detta, jag försöker att inte vara det. Jag fick för två veckor sedan åka ambulans till förlossningen på grund av smärta i magen, stannade över natten för att ta prover och var sedan hemma i tre dagar för att vila. Proverna såg normala ut och inget tyder på nån infektion och jag jobbar på som vanligt, här hemma står det saker överallt. Det för mig irriterad och jag orkar inte höra så mycket, blir ju andfådd för ingenting och kan knappt böja mig ner utan att då andnöd.
Det mesta är jag rätt less på just nu, skulle vilja ha tid för mig själv. Bara få vara ensam hemma lite, fixa och dona och känna att stressen släpper och att jag kan sätta ihop krypets säng.
Boa lite, är det så jävla mycket begärt!??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar