Tårarna går inte att hålla tillbaka längre...

Jag tycker att det är jätte jobbigt att lämna sonen hos sin pappa och jag tycker att det skär i hjärtat när han gråter och klänger sig fast vid mig. Det är olidligt att sedan i princip tvinga sonen till sin pappa medan man inte vill visa att man gråter. ...det var vad som hände idag.

Sonen var jätte ledsen,  jag var jätte ledsen och det faktum att jag får tillbaka sonen på fredag nästa vecka igen spelade ingen som helst roll. Jag vill inte lämna bort sonen till hans pappa men jag kan heller inte göra något åt detta eller motsätta mig då det är gemensam vårdnad, x-mannen skulle förmodligen aldrig gå med på ensam vårdnad såvida jag inte avsäger mig underhållet som x-mannen i så fall måste betala.

Jag känner mig totalt hjälplös,  egoistisk, förbannad och ledsen.