Det här med att jag ska medverka till ett bra förhållande mellan x-mannen och sonen.....ja det är vad jag gör, självklart ska han träffa sin pappa men om pappa i sin tur inte är intresserad av att vara med och leka så blir det svårt till slut. Träffade sonen och x-mannen igår inne i stan, vi åt varsin glass och sen tyckte x-mannen att det var ok att traska omkring inne i stan med sonen som ville springa. Mitt bland bilar och bussar, skit bra hörrö!
Så jag lade fram ett förslag om att gå till en stor lekplats inne i parken i stan där sonen kunde leka av sig och x-mannen fick en chans att vara med och leka, så vad gjorde han då!? Jo han överlät lekandet till mig och min syster som var med, han ställde sig på en stenmur och rökte och när han väl var med i sand lådan så satt han med mobilen istället.
När det var dags att åka hem så ville x-mannen att jag skulle följa med till mataffären för att han behövde handla, anledningen var att slippa ta med sig sonen in i affären. Han tyckte att jag skulle sitta i bilen med en trött och ledsen son medan han handlade. Jag sa nej, det är inte min uppgift att planera deras dagar och när jag sa nej så vände sig x-mannen till min syster och frågade om hon behövde handla. När ingen av oss kunde så struntade han i affären och skulle ta det dagen efter istället, klockan började ju närma sig 7 och sonen skulle läggas.
Dålig planering och varför kan inte sonen få lite fria tyglar när det är ändå är semester?? De här två första veckorna måste ha varit skit tråkiga för sonen och x-mannen som kläckte en kommentar till min syster om att snart började den riktiga semestern, när sonen är hos mig.
Dem har i princip suttit hemma i lägenheten, vart lite på lekplatsen precis utanför, en halvdag på djurparken. Dem åkte iväg till en kompis stuga förra helgen, dem åkte tidigt på lördagen. 2 timmar upp och sen åkte dem hem tidigt på söndagen för att x-mannen behövde tvätta....så 2 timmar hem igen. Hur fan tänker man där då?
Han är ju inte ett dugg intresserad av att rädda denna situationen, nu när jag ska ha sonen så kommer jag inte göra som jag gjorde första gången....ringa och fråga när han vill träffa sin son. Jag kommer att ge honom planen på vad jag och D ska hitta på och sen är det upp till honom, jag medverkar fortfarande till att sonen får träffa sin pappa och jag ser till att fanskapet tvingas till att tänka själv....förhoppningsvis.
När jag lämnade dem var jag förbannad........varför ska det vara så svårt att engagera sig i sitt barn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar