Det är skitsvårt att veta vad man kan göra och vad man kan förvänta sig av varandra, jag har stora problem med att förlika mig med att allt har gått så snabbt, att allt känns jobbigt bra och bara flyter på och att jag vill ta ett steg framåt men jag vågar inte och vet inte vad D tycker.
Jag kom på förra veckan att jag kanske älskar honom, men är det på riktigt eller är det bara för att han är där för mig och sonen. Jag vill ha honom hos mig hela tiden och jag vill ha min familj men vet inte om han är redo för det eller om han ens vill.
Så naturligtvis vet jag att jag behöver ventilera detta med D men jag vet bara inte hur jag ska börja och hur jag ska formulera allt så han inte tar illa vid sig eller blir skrämd....ja allt kan ju hända. Jag vill absolut inte att det ska bli som med x-mannen och jag vill inte utgå ifrån att D fattar vad jag menar för ingen är ju tankeläsare. Och jag vill att vi ska jobba mer på att prata med varandra, jag vet bara inte hur för jag tycker att sådant är jobbigt......jätte jobbigt.
Varenda gång hittills har allt jag sagt blivit missuppfattat eller bara struntat i....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar