Pinsamma jag!

Jag och D var ute igår, gick i butiker och jag passade på att kolla på BH och annat i en lite dyrare butik där jag hade ett presentkort. Innan vi ens hinner gå in i butiken kommer x-mannens bästa kompis varpå jag nästan sliter bort min hand från D:s.
Jag fick panik, jag är inte redo att x-mannen ska få veta och jag kände mig så dum efteråt. Jag förklarade för D idag under lunchen om varför jag gjorde det, bad om ursäkt och sa att jag ska ta tag i det. Jag vet att han förstår men jag vill inte känna så som jag gjorde igår....panik och känslan av att det jag gör är fel. Det är inte fel, det är inte det minsta fel men jag har heller aldrig varit i den här situationen och när den väl kom så handlade jag fel......BIG TIME!

Jag sårade den jag jag tycker om så mycket med den lilla gesten och jag tycker att det är jätte jobbigt att känna att jag inte kan visa för alla att jag tycker så mycket om den här fantastiska människan, att han gör mig så otroligt glad och trygg och att han tycker om mig tillbaka.

Jag inser att jag måste ta tag i detta snarast, det är bara jobbigt och jobbiga saker undviker man ju. Det finns bara en människa som kan såra mig så mycket och det är x-mannen, han vet vilka knappar han ska trycka på och jag tycker ändå att jag är en tjej med skinn på näsan men när det kommer till x-mannen så kryper jag in i mig själv och bara tar skiten.
Jag sväljer den hårt och sparar, till ingen nytta egentligen.