min son är fruktansvärt mammig, igår när x-maken skulle hämta sonen så ville han inte ens öppna dörren och när,han såg sin pappa så började han storgråta och klamra sig fast vid mig. Det gör jätte ont i mig att se att han inte vill åka till sin pappa samtidigt som jag vet att han behöver det. X-maken tyckte inte heller att det var roligt och sa att så är,det varje gång han ska hämta på dagis, skillnaden den här gången var att vi kunde prata normalt. Jag kände mig inte bitter eller arg och det var skönt att kunna prata utan att känna att han är totalt dum i huvudet.
Kanske har vi förlikat oss med hur saker och ting ska vara!?
Det var skönt i alla fall och kändes bra men att se sonen så ledsen var jobbigt, jag hoppas att denna ve,kan går fort nu så jag får ha honom hos mig igen!
Jag utgår även ifrån att detta är en fas, alla barn går väl igenom en period när dem favoriserar en förälder!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar