Jag kan förstå att han vill umgås mer med mig och jag med honom, att vi vill sova ihop och allt det där. Men jag vill bara inte att det blir för mycket!
Jag har inte bott själv sedan 2007 och att få ensamtid i numera min lägenhet är guld värt för det fick jag inte innan, det här är första gången på länge som jag får rå om mig själv och även om jag tycker om honom i massor så vill jag fortfarande ha min tid. För den tiden behöver jag om jag ska kunna satsa på något nytt.
Jag gör detta för bådas skull, det är svårt att komma in i en barnfamilj. Han har tagit sig an plastpappa rollen helt otroligt galant men jag vill fortfarande inte pressa för mycket, det får inte bli för intensivt och jag vill inte att det blir så att vi helt plötsligt flyttar ihop och så blir det fel för att det var för tidigt.
Det är mycket att tänka på, mycket att gå igenom och mycket att bestämma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar