jag var inte beredd alla på att sakna min son så mycket som jag gör nu. Jag har haft en helt underbar dag med X men det ändrar fortfarande inte det faktum att jag känner mig som den mest ensammaste människan på jorden, lika förtvivlad kände jag mig förra året innan jag tog beslutet om skilsmässan och idag bara kom tårarna.
Dem gick inte att hejda!
Jag började tvivla på mina beslut, kände mig jätte liten och ingen fanns i närheten för att plocka upp mig.
Jag måste ha tagit rätt beslut!??
Det börjar bli jobbigt att hålla mig och X hemligt, det är jobbigt att känna ilska mot x-mannen och det är sjukt jobbigt att veta att jag inte får se min son varje dag. Det gör ont i mig, han borde ha varit med mig idag och alla andra dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar