Saker och ting har återgått till nästan det det var innan och jag känner mig fruktansvärt tillfreds med att han ska flytta, jag längtar tills jag får inreda och göra lägenheten till min. Helst skulle jag vilja se att han var ute innan jul men den chansen är ganska liten, oavsett så blir det jul på var sitt håll och sonen följer med mig. Han får vara med sin pappa på nyår istället!
Igår kom det även en kommentar, en riktigt dum sådan. (notera att han är 30 år)
Mannen - Jag drar på kräftskiva på lördag då?
Jag - Ja gör det
Mannen - Bara se till att man inte blir så full
Jag - Du behöver inte dricka en massa då!?
Mannen - Nä jag antar att jag kan ta och öva lite på det här med att dricka varannan vatten och varannan öl!
Jag - Det har du väl haft 15 år på dig att öva på?
Att man kan vara så korkad!?
Seriöst, medan alla andra hittade sin gräns för alkohol så fortsatte han bara och tycker att det är ok och så tycker han att jag tjatar och att det är tråkigt när inte jag blir lika full. Kanske för att jag redan har växt ifrån det där och det är inte roligt att vara full, det kanske var det när man var 17 - 24 men sedan så lär man sig.
Jag är riktigt glad att vi ska spendera helgen isär, jag behöver vara själv och sedan bara vara med sonen och jag tror att vi ska på halloweenfest. Det kan vara roligt för sonen att få träffa andra barn, det gör han ju annars bara på dagis.
Annars så hände det inget mer, han var för trött för att laga mat och jag gjorde kikärtsbiffar och duschade. Det blev tv innan vi gick och lade oss vid 21:00.
Igår morse (8:30) kom det ett sms från X, han ville träffas för att reda ut lite saker eftersom att vi bara bröt kontakten helt i förra veckan. Men helt ärligt så skrämde det mig när han sa att han ville ha ett förhållande med en gång och det vill inte jag, så jag backade och bröt.
Kanske inte det bästa men jag vill gärna avsluta allt med mannen först, se till att han flyttar och efter det ska jag ta tag i vardagen med sonen och lägenheten. Jag behöver vara lite själv också och tänker inte slänga mig in i något nytt, dessutom så vet mannen ingenting om X och så ska det förbli tills det börjar bli allvar.
Jag skulle dessutom vilja veta vad mannen har sagt om mig för det verkar som att jag helt plötsligt blivit avpolleterad av svärmor som annars är mycket noga med att alltid hälsa till mig när hon ringer och nu ringer hon mannen 1-2 gånger om dagen och hjälper honom med att hitta lägenhet.
Frågor för dagen:
Är jag så svår att leva med?
Har jag för höga krav på personen jag lever ihop med?
Kräver jag för mycket när jag vill att pappan till mitt barn ska ta egna initiativ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar