Jag känner mig lurad!

I lördags kom det fram att mannen fått pengar av sin mamma (arv efter morfar), 15 000:- och det har han inte talat om för mig alls. Han påstår att han har glömt men jag känner mig skitdum och det känns som om han har försökt att gömma dessa pengar för mig. Samtidigt har jag gått och varit orolig för att hur det ska gå med all uppdelning av lägenhet och prylar och om jag ska kunna ge honom pengar nog för en kontantinsats.

Det är i stort sett det enda han pratar om, han vill ha ut pengar till en kontantinsats.

Så jag känner mig lite arg faktiskt och förd bakom ljuset, vad trodde han egentligen? Att jag skulle begära halva summan?
Men visst fine, ska vi ner på sådan nivå så ska det bannemig delas exakt och det inkluderar att vi lånade pengar på lägenheten för att kunna köpa bilen och det ska han få veta. Jag blir faktiskt lite förbannad, jag har oroat mig i onödan när skithögen sitter på en rätt bra summa pengar och det har han gjort i 2 veckor.

Jag hoppas verkligen att han får denna lägenheten för han måste flytta nu och jag kanske läser in lite för mycket i detta men jag känner mig inte värd något alls, inte för honom i alla fall. Och god min ska jag ju hålla hela tiden vi bor tillsammans.