Så tog jag testet i morse och det var negativt som jag trodde och jag kunde se på D att han kanske blev lite besviken, jag tror att det var en blandning av lättnad och besvikelse för oss båda för sedan var det väldigt tyst. Jag trodde aldrig att jag skulle vilja ha ett barn igen eller ens bli ledsen över ett negativt test ever again men i morse var känslan där igen.
Nu kommer ju nästa steg......
Att försöka prata igenom allt detta och hur vi vill att framtiden ska se ut för det är inget tillfälligt det här, det har gått fort men jag tycker om honom så otroligt mycket och kan ibland komma på mig själv med att nästan säga - jag älskar dig!
Hur kom jag hit så snabbt?
Jag var ju inställd på att det skulle ta tid efter 11 år med x-mannen och tid efter för att få allt att fungera mellan oss för sonen skull, jag lade fram förslaget att vi kanske skulle ta en tid hos familjerådgivningen jag och x-mannen. Det finns alldeles för mycket saker som är osagda och jag känner mig fortfarande bitter och ledsen över saker som han förmodligen glömt av eller inte tyckte var viktiga, vi behöver hjälp med att gå vidare och att kunna bete oss som folk när vi är i varandras närhet.
Så nu sitter jag här med alla tankar och känslor som jag inte riktigt kan reda ut, tur att det är helg snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar