I ett nytt förhållande kan man ju tycka att man tar det lite lugnt när det gäller att träffa den andres familj och vänner, min egna mamma gjorde en sneekattack när jag efter 2 månader fortfarande inte låtit henne träffa X, hon ringde och sa - jag är uppe om 10 min!
I mitt huvud snurrade tanken på hur snabbt jag skulle kunna få ut X ur lägenheten men valde till sist att låta mamma och styvpappan träffa X, det har hittills gått jätte bra och jag har i stort sett gjort en 180 och träffat någon som är så olik x-mannen att det är lite roligt.
Under påskhelgen tänkte jag till och med outa mitt nya förhållande till en liten del av min släkt, en vet om det men ingen av dem alla andra. I mitt huvud går allt detta ganska så fort men det känns jätte bra, lite för bra ibland.
I X huvud verkar det gå lite långsammare för till helgen ska jag följa med honom på dop, hans kusinbarn ska döpas och jag kommer i stort sett bli nerputtad i ormgropen med en gång. Skrämmande men kanske lika bra så har man det gjort!?
Han mamma och bröder har jag redan träffat men inte som X flickvän...
Ordet flickvän............Jag tycker att det känns jätte konstigt att bli kallad för det, speciellt X flickvän. När min stybvbror frågade mig om vem X var så kunde jag inte ens säga att han var min pojkvän....jag sa - Han är min!
Men det är klart att han är min, den 86 kg tunga bodybuildern är min! :-)
Dem senaste veckorna har allt känts ännu bättre, vi har hittat någon slags rytm som funkar för båda och jag känner heller inte längre att jag behöver försvara min ensamtid som innan. Det är mysigt att ha någon jämte sig i sängen, sonen tycker om honom också och min bästa vän i hela världen känns ok med honom. Det går bra nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar