Hej Magkatarren!

Magen har varit i uppror sedan i måndags, katarren kom tillbaka så det lär ju bli yoghurt resten av veckan. Orka att ha ont varje dag! Jag vet att det beror på hela situationen men jag antar att det bara är att ta tag i beslutet så jag får lugn och ro.

I mitt stilla sinne anar jag att han väntar ut mig, han har aldrig velat säga rätt ut vad han tycker och tänker och det kommer han inte att göra den här gången heller. Jag har god lust att skriva ner allt jag tycker, allt jag är besviken på och varför jag är "sur" hela tiden. Men något säger mig att det inte kommer att spela någon roll, jag är inte viktig nog för ändra på saker och ting.

Det är lite så jag känner....alla ursäkterna gör att jag inte känner att han älskar mig alls, att han bara bor ihop med mig för att det är bekvämt.

Jag har så svårt för att gå upp på morgonen = Jag vill sova så ta ungen!
Jag är så glömsk = Det är inte viktigt för mig, alltså är det inget jag behöver komma ihåg!
Vad ska vi hitta på i helgen = Kom på nåt för jag vill inte och kommer du på nåt så får vi se om jag hänger med!
Jag tänkte gå och ta en öl med X = Jag tänker supa ner mig totalt och sedan kräva att jag får sovmorgon!
Har vi med oss x-tra blöjor = Har du packat allt till ungen?

Detta är bara en liten del....
Det som egentligen fick bägaren att rinna över var att han ena helgen var på lan, helgen efter var vi på dop och när vi skulle gå så sa han - Kan du ta med din skit in på toaletten! (kan även tillägga att han stod med ett bångstyrigt monster)
På kvällen skulle han gå ut och ta en öl, han kom hem 03:30. Knäade mig i ryggen och rapade mig i örat, på morgonen när monstret vaknade så sa han - Kan du ta ungen eller ligger du kvar bara för att jävlas med mig?

Jag hade annars planerat in saker på söndagen men dem fick jag skita i då han låg bakfull fram till 12:30, jag tog sedan ut monstret på promenad och inte heller då följde han med eller ens frågade om han fick följa med.

Mina easytone skor skulle han ha varit med och betalat på, 2 år i rad och dem pengarna har jag inte sett röken av. Jag brukar oftast köpa något till honom när jag handlar till mig själv och det har blivit några fina tischor, jag får aldrig något så där spontant. Han tar inte tag i matlagningen själv, när monstret sover så är det hans tid. Inte vår tid som man skulle kunna tro utan hans tid, förstår ni att det svider lite i mina ögon när jag ser och hör om pappor som lagar middagar till sin familj och som faktiskt engagerar sig.

Och han tycker att det är konstigt att jag blir sur!

Jag är fullt medveten om att jag målar upp honom som den värsta idioten men i grund och botten så är han en bra pappa till monstret, jag börjar dock tro att han inte är en bra make....inte för mig i alla fall.