Vissa saker kan göra att jag tänker lite för mycket, att oron kommer tillbaka. Att jag ska behöva ta ett beslut om att söka hjälp eller att jag måste överväga det.
Jag vet inte om jag vill blanda in sjukvården igen, jag vet inte om jag psykiskt orkar med den vägen även om jag mer än gärna vill ge sonen ett syskon. Men nu har det snart gått ett halvår, jag är lite oroad och jag känner att på grund av allt som händer nu blir jag heller inte av med stressen.
Jag har inte börjat undvika andra gravida och jag tycker inte att det är jobbigt....inte än. Jag har ändå bestämt mig för att ta vara på lite tid och stressa ner men innerst inne vill jag ändå vara gravid innan december.
Det är nog mitt mål, målet efter det är att inte få missfall.
Det känns som att min kropp inte vill, att bli gravid inte är problemet utan att behålla det är det. Att min kropp inte är vänligt inställd på att bära en annan människa....
Så känns det.....
Och det jag vill är att ha min familj....
